Kriminalkommissarie Stig Edqvist är 57 år, gift och har barn. Han leder ID-kommissionen. Han kom till Thailand på nyårsafton. Efter fyra tuffa månader tog han slut, säger han på mjuk värmländska.
- Luften gick ur mig - och den kom inte tillbaka förrän jag var hemma.
Men efter några dagar i Torsby var han tillbaka i Stockholm.
- Det blev också mycket arbete för Rådet för stöd och samordning efter flodvågskatastrofen. De ville ha med mig runt i Sverige för att prata med anhöriga. Att de får hem sina nära och kära är vårt enda ansvar egentligen, det måste överskugga allt. De genomlider ett obeskrivligt helvete, säger Stig Edqvist.
Samtidigt undviker han om möjligt anhöriga ute i katastrofområden.
- Är det något som är svårt är det kontakten med anhöriga, det tar på krafterna. Jobbet i sig kräver så mycket fokusering att man riskerar att splittras. Då skulle arbetet ta skada och inte bra.
Som polis, utredare av krigsbrott på Balkan och ID-ansvarig efter flygolyckan i Milano 2001 och terrordåden på Bali 2002 hade han redan sett mycket när han åkte till Thailand. Döden skrämmer honom inte längre.
- Alla som föds dör ju. Jag är inte rädd för det, däremot att inte få vara med längre. Men döden kommer man inte förbi. Den insikten tog form i mig efter Milano-olyckan. Är man i fel flygplan vid fel tidpunkt är det färdigt. Det är omständigheterna som gör det.
