Det ges ut böcker i väldiga volymer, men också böcker som väldiga volymer. Poesitidskriften OEI ser ut som telefonkataloger, Jonas Magnussons och Cecilia Grönberg konceptbok Omkopplingar (Glänta) var tung nog att slå ihjäl en förläggare, antologin Texter från Sapfo till Strindberg (Studentlitteratur) samlade västerlandets litteratur på 1 474 sidor, jättelik var också det nordiska poesiprojektet Swinging with neighbours (Ersatz). Det tacksamma med dessa böcker är att man inte behöver läsa dem från början till sista sida utan kan falla in i texterna efter egen lust. De är öppna.
Det är också fallet med Källarhändelser som dokumenterar Forums verksamhet på Sigtunagatan 14 i Stockholm. Där i en betonggrå källare har en tämligen unik nutidsplats för kultur spelats upp med jämna mellanrum sedan 1990. Det började som kulturell "underground" och blev efterhand alltmer "overground".
Den konstnärliga och tankemässiga distinktionen i dessa evenemang har varit på högsta nivå. Idén har varit att kombinera musik med korta föreläsningar och skönlitterära läsningar och ibland även bildkonst och sceniska verk. Publik har kommit, biljetterna har rykt. Man förstår att detta har varit ett kärleksarbete. Programmet rullar på denna vår med läsning av Marcel Proust. Nu i slutet av maj är det dags för Platon revisited med Jan Stolpe i talarstolen och Mats Persson vid pianot.
Trollkarlen bakom alla dessa under heter Jean-Claude Arnault. Som en sorts festskrift till Arnault har nu dessa program fram till 2006 samlats i en volym om sjuhundra sidor. Här samlas svenska författare och kritiker för att skapa händelser som bara händer en enda gång. På programmet står Erik Beckman, Selma Lagerlöf, August Strindberg, Vladimir Nabokov, Goethe, Beckett, Nietzsche, Celan, Gombrowicz, Kant, Ekelöf, Virginia Woolf med flera.
Detta är en ytterligt generös bok, ofta nog en läsfest. Texterna håller hög halt och är samtidigt öppna för en intresserad publik. Att försöka sammanfatta detta myller låter sig inte göras, men när man läser en bok som denna drabbas man av lustattacker. Det är så som litteratur och kritik fungerar som bäst, som en sorts lustgas. Man introduceras och initieras på samma gång.
