Kriget förändrar språket. Så lyder, något förenklat, den tes som ukrainska poeten Ljuba Jakymtjuk framför i det nyskrivna förordet till den svenska översättningen av hennes diktsamling ”Aprikoser i Donbas”.
Den tanken ekar genom bokens fem diktsviter ur vilka ett landskap växer fram – ett krigshärjat landskap med kolgruvans slagghögar, minor som blommar i vägkanten, sårade hus och en söndertrasad himmel. Men än tydligare träder människorna fram. Pappan vars kinder gruvan grävt fåror i, de levande som dricker snaps med de döda på kyrkogården, paret som försöker ha en intim stund men störs av mormödrar och fäder.
Jakymtjuk växte upp i den ukrainska regionen Donbas som ockuperades av Ryssland 2014 och påminner om att kriget pågått sedan dess, inte bara sedan förra året. Donbas figurerar i flera av dikterna, som är daterade mellan 2012 och 2020.
Ida Börjel och Nils Håkansson har överfört boken till svenskan, och det är svårt att föreställa sig vilket trassel de måste haft med att översätta alla ordlekar boken rymmer. Krigets allvar till trots är detta en mycket lekfull bok – det leks med både språket och läsaren.
Dikterna är emellanåt mycket vackra, men det är som om dikten inte står ut med att vara vacker, och därför börjar stamma, rimma eller faller in i en höhö-humor.
Den säkra och lediga tonen skiftar snabbt från humor till allvar. Dikten rör sig fram genom bilder – från aprikosträden, till aprikoserna som tagit på hjälmar och krossas av ett ton betong. Det är ett maximalistiskt men nyskapande bildspråk där jagets signatur (kråka) kan göra följande:
min kråka hoppar ut på gatan / gömmer sig bakom barrikader / som störtar samman i ett helvete / av innebrända ögonstenar / i fackföreningarnas hus
Bokens mest utmärkande drag är den underliga humorn och enkelheten. Den lekfulla språkbehandlingen tillför en dimension som låter kriget och våldet ta plats jämte (eller genom) fabriker som struntar i rökförbudet och en gruva med hängande bröst och växande midjemått. Under titeln ”det här är inte ett kvitto, det är en dikt” säger ett inskannat kvitto ”Ert Öde: BLI KÄRLEK”. Det är kul.
Men det blir ibland lite väl enkelt. Enkelheten må vara inlindad i ett lager ironi, och är kanske ett utslag av den poetik som går att ana i dessa rader:
och ni skriver dikter, vackra som broderade blusar / ni skriver dikter, lagom nätt / bladguldspoesi / kriget har ingen poesi / kriget har bara förfalleri / bara bokstäver / och alla bara – r r r
Dikterna är emellanåt mycket vackra, men det är som om dikten inte står ut med att vara vacker, och därför börjar stamma, rimma eller faller in i en höhö-humor. Men det räcker inte att bara hacka upp stavelserna och haka upp sig på konsonanterna. Det är för utstuderat.
Det är en dikt som sitter på gården och röker medan granaterna drar förbi i höjden.
I en dikt figurerar ett orakat ”feministiskt” ben jämte ett rakat ”patriarkalt” ben. Flera dikter avslutas med vad som är misstänkt likt en sensmoral, som i dikten ”krisförklaring” som tycks vilja ironisera över att man inte bara kan byta ut ordet ”krig” mot ”kris” utan att språket blir tappat på sin innebörd. Det är lite slappt.
Ibland fungerar humorn och enkelheten som ett filter genom vilket även det allvarliga och sköra framträder med skärpa, ibland får den dikterna att riktigt skimra. Och ibland resulterar det i platta dikter författaren hade tjänat på att utelämna.
De ofta förekommande aprikosträden i ”Aprikoser i Donbas” leder tankarna till den ensamma raden som utgör första sidan i Inger Christensens monumentala antikrigsdikt ”Alfabet”: Aprikosträden finns, aprikosträden finns.
Och den associationen ger boken nya, förkrossande dimensioner. Och kanske är det en fingervisning till hur denna bok kan läsas: som ett besvärjande av allt det som fortfarande finns. Det är en antikrigsdikt på sitt alldeles egna, underliga vis.
För att alludera på författarens eget förord: Det är en dikt som sitter på gården och röker medan granaterna drar förbi i höjden.
Läs mer:
LÄS MER:Recension: ”Hölderlin’s Madness” av Giorgio Agamben
LÄS MER:Recension: ”Katedral” av Raymond Carver
LÄS MER:Recension: ”Välkommen till Tall Oaks” av Chris Whitaker
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
