Det är något med det nordiska och det emellanåt luddiga släktskapet till våra närboende. Aldrig blir det tydligare än i idrottssammanhang. Kärleksgnabbandet med de norska skidåkarna, hockeyderbyna mot backhoppande (och bastubadande) finländare, respekten för isländska fotbollskrigare och uppskattningen av det flödande danska.
Här syftar jag inte på mängden öl som tappades ur kranar runtom i Köpenhamn på onsdagskvällen, utan snarare på den fart och finess med vilken Joakim Maehle och Martin Braithwaite länge forsade fram på Wembley.
LÄS MER: England klart för final efter straffdrama mot Danmark
Jag vet att jag tidigare under turneringen talade om att adoptera Emil Forsberg, nu var jag mer inne på Maehle – för det offensiva modet, för den defensiva uthålligheten, för att han alltid gör ”sin grej”.
Har han inte lust att flytta till Sjövik kan jag tänka mig att fråga Jannik Vestergaard. Eller Kasper Schmeichel. Vilken match de gjorde, med vilken stolthet de kan återvända hem till Danmark.
För det gick ju inte som det var tänkt, eller som jag och det danska folket hoppats. Det händer att lag blir tillbakatryckta, närmast utspelade. För den som undrar hur sådant kan se ut rekommenderas en titt första förlängningskvarten mellan England och Danmark.
Sterling aspierar på utmärkelsen turneringens främste
Jag tror aldrig att jag har upplevt ett så spänstigt och svårspelat engelskt landslag som Gareth Southgates 2021-upplaga. För en gångs skull är ”Three Lions” en miljö att växa i, inte tvärtom.
Under säsongen habila pjäser som Harry Maguire, Jordan Pickford, Luke Shaw och Bukayo Saka har under detta EM-slutspel stundtals framstått som världsspelare, nästan i nivå med John Stones, Raheem Sterling och Harry Kane.
Nu var Raheem Sterling inte bara matchens lirare, han aspirerar enligt mig även på utmärkelsen hela turneringens främste. För avsluten, för de ideliga attackerna in i straffområdena (som det danska) och för förmågan att höja lagkamrater.
För det har han sannerligen gjort.
Även om det var Harry Kane som satte sin egen straffretur till 2-1 hade det här engelska landslaget inte varit där det är i dag (EM-final mot Italien på Wembley på söndag) om det inte vore för Raheem Sterling.
Manchester City-spelaren är lätt att älska, avsevärt svårare att stoppa. Hur Giorgi Chiellini och Leonardo Bonucci hanterar detta faktum avgör vilket lag som kan titulera sig Europamästare 2021.
Danska härar kan vara tuffa att tas med – som 1566
Det här var ju en kväll när fotbollen skulle vända hemåt. Endast en dansk här stod i vägen för det största fältslag som utspelat sig på brittisk mark sedan 1966.
Danska härar kan dock vara tuffa att tas med (välkommen att googla Slaget vid Brobacka 1566 alldeles i närheten av där jag bor).
De kan också vara alldeles underbara, älskvärda och sammansvetsade. Ni vet alla varför 2021 års upplaga av det danska fotbollslandslaget fått extra stöd runtom i Europa.
Analysen efter 30 minuters spel var att Danmark hade krympt varenda yta som fanns och klumpat ihop resten. Om inte annat vid egna hörnor och frisparkar. På en sådan kunde den holländske huvuddomaren inte undvika att upptäcka Luke Shaws fasthållning av Andreas Christensen och dömde ny frispark.
And the rest is (was) history.
Mikkel Damsgaards frispark var av det slag att Winston Churchill vände sig i sin grav och Lord Nelson bad den kungliga flottan att avvakta med att lägga till vid den brittiska kusten. Jag vet inte utan hur han tänkte, knappt hur han gjorde, men jisses vilken bollbana Mikkel Damsgaard fick på bollen.
Känslan är att England saknar gränser
Där och då var England i gungning och hastigheten på svängningarna tilltog.
Hade Gareth Southgate något motdrag? Kunde Harry Kane och Raheem Sterling skapa ny magi, av det slag duon visat upp tidigare i turneringen?
Det kunde de, understödda av Bukayo Saka (inspelet) och Simon Kjaer (självmålet). Målet skapade en helt ny balans åt matchen. Halvvägs in i detta enorma fotbollsdrama var ställningen helt lika, utsikterna jämnt fördelade.
Några minuter efter slutsignalen är känslan att detta engelska fotbollslandslag saknar gränser.
Räcker det mot Italien? Det är veckans stora fotbollsfråga.
Herregud, vilken final vi har att se fram emot!
