Vid klockan kvart i nio lokal tid hördes fyra till fem kraftiga detonationer vid FN-basen utanför Timbuktu i Mali.
Nio personer skadades, varav åtta franska soldater och en FN-soldat från Burkina-Faso. Ingen svensk soldat skadades i samband med attacken.
Svenskarna i närheten av attacken
Per Nilsson är kontingentschef överden svenska Malistyrkan. Han berättar att attacken riktades mot den franska basen som ligger i anslutning till FN-basen. De två baserna håller i två separata operationer, den ena leds av FN medans den andra av de franska styrkorna.
Vid tiden för attacken befann sig det svenska förbandet befann sig drygt 400-500 meter bort från den plats där soldaterna attackerades.
– Den slog ner på och i anslutning till FN-campen utanför Timbuktu. Vi bedömer just nu att här kommer från en granatkastare, säger Per Nilsson.
Enligt Per Nilsson är en av soldaterna allvarligt skadad och har under dagen vårdats hos det svenska förbandet.
– Den som är som mest allvarligt skadad är under fortsatt vård. Han transporterades till det svenska förbandets del av campingen, säger han.
Drygt 250 svenskar på plats
Den franska campenligger i anslutning till den intilliggande FN-basen, där flera nationer inklusive Sverige håller till. På plats finns drygt 250 svenskar.
I nuläget är det ännu oklart vad som var motivet bakom attacken.
– Ingen har hittills tagit på sig attacken på internet eller Twitter, vilket är brukligt att de här terrororganisationerna gör, säger Per Nilsson.
Kunde ni se förövarna som låg bakom attacken?
– Nej, de skjuter på oss från så långa avstånd. Vi kan inte se när de skjuter.
Hotet mot basen är konstant och det är inte första gången som basen har utsatts för den här typen av attacker. Bara för drygt en månad sedan attackerades basen och i samband med det skadades en svensk soldat.
– Han är återtransporterad till Sverige och helt återställd. Han kommer att möta förbandet när vi kommer hem, säger Per Nilsson.
Hur känns det för er att infinna er i sådan situation?
– När något som det här inträffar är den första omedelbara känslan att man blir rädd. Men förbandet här nere är välförberedda och vältränade inför sådana situationer. Sedan är det klart att man inte kan skydda sig helt, utan att råka illa ut och det är också därför FN:s förband finns här.
LÄS MER:Granatattack mot svensk militärbas
Största majoriteten positiv
Trots det ständiga hotet menar Nilsson att nästintill samtliga i civilbefolkningen stöttar förbanden och att den allmänna uppfattningen är att deras arbete är positivt, säger han.
– Den absoluta majoriteten i Mali är positiva till vår närvaro. Sedan finns det de som vill störa fredsprocessen, och inte vill ha oss här. Men jag skulle säga att 90 till 95 procent är positiva, säger Per Nilsson.
LÄS MER:Riskfyllt för svenska soldater i Mali
Fakta: Svenskarnas uppdrag i Mali
Förutom underrättelseförbandet bidrar Sverige också med ett antal stabsofficerare på olika FN-staber i Mali. De flesta tjänstgör i sex månader, men under den tiden kommer de hem på ledighet i drygt fyra veckor. Förbandet samlar in underrättelser till stöd för FN:s insats och riktar in sig på grupper som trotsar den mer eller mindre havererade fredsplanen i landet. Spaningen sker genom samtal, avlyssning, fotografering och från luften med obestyckade obemannade flygplan, som filmar sina mål från uppemot drygt fem kilometers höjd och kan flyga i flera timmar. Förbandet kan röra sig på såväl marken som färdas i helikopter och fällas med fallskärm och verka över stora ytor. Källa: Försvarsmakten
Fakta: Utvecklingen i Mali Tuaregrebeller, arabiska rörelser och islamistiska grupper – bland andra al-Qaida i islamiska Maghreb (Aqim), Ansar al-Din samt Rörelsen för enhet och jihad i Västafrika (Mujao) – startade ett uppror i norra Mali 2011–2012.
De drev ut Malis armé, delvis med vapen från Libyen sedan Muammar Gaddafis regim störtats där. Samtidigt genomfördes en statskupp som försvagade den maliska staten. Norra Mali, som separatisterna kallar Azawad, har blivit ett laglöst område för smugglare och islamistgrupper, som kidnappat flera västerlänningar – däribland svensken Johan Gustafsson.
Franska trupper skickades till Mali i januari 2013, i en operation kallad Serval, efter att rebeller hotat huvudstaden Bamako. Med hjälp av afrikanska styrkor återtogs de viktigaste städerna i norra Mali. I dag finns en annan fransk styrka i området som bekämpar islamistgrupper i Mali och flera andra länder i området, i "Opération Barkhane". FN:s nuvarande styrka, Minusma, ansvarar formellt för säkerheten i Mali sedan den 1 juli 2013, kort efter det att fredsplanen antogs. Den 20 juni 2015 skrevs ett fredsavtal under, men inte av de extrema islamisterna. Även efter undertecknandet har strider fortsatt, och förvärrats – även mellan grupper som är del av fredsavtalet. Det har också varit mycket svårt att få grupperna att enas om att ta steget in i det som fredsavtalet kallar DDR-fasen: avväpning och återintegrering. Den största rebellgruppen, den tuaregledda alliansen CMA, har nu övergett fredsavtalet med regeringen med motiveringen att reformer försenats och våldet ökat.
