ANALYS: Det kändes som staden var belägrad

Känslan av att staden var belägrad. Stenkastning. Våldsamt upplopp. Diskussionen om det var rätt eller fel att ge NMR tillstånd att demonstrera lär ta ny fart efter lördagen.

ANNONS
|

Scenen utanför Scandinavium strax före tre på lördagseftermiddagen bjöd på det mesta av allt. Det var clowner mot rasism, en kvinna i folkdräkt och en skylt med ordet Nej och kurbitsmönster. Regnbågsflaggor, barnfamiljer och pensionärer i kö på väg in på arenan och musikalen Cats. Men också den av EU-terrorklassade organisationen PKK:s flagga. Che Guevaraflaggor. Och maskerade unga män.

Det var feststämning – polisen hade precis släppt avspärrningen kring den plats där demonstrationen skulle ha startat och det började sjunka in att det inte skulle bli någon NMR-demonstration – samtidigt som en del av dem som fyllde gatorna öppet och tydligt visade sin frustration för att de inte kunde ta sig fram till nazisterna, som polisen stoppat ett par kvarter därifrån. Utanför Liseberg haglade stenar mot polisen från andra motdemonstranter som ville komma åt nazisterna den vägen.

ANNONS

Läs mer:35 personer gripna efter våldsamma sammandrabbningar

En klump i magen

Vi var nog många göteborgare som gick omkring med en klump i magen på lördagsförmiddagen.

Polishelikoptrar i luften. Piketbussar i varje gathörn. Kravallstaket. Och ett stort avspärrat område i centrala staden. En märkligt tystnad på gatorna, en känsla av att staden var belägrad.

Polis och domstolar gick strikt efter principen att alla har rätt att demonstrera, hur vidriga åsikter de än må ha – det viktiga är att ordning och säkerhet kan garanteras – när Nordiska motståndsrörelsen ansökte om tillstånd.

Ordning och säkerhet betyder förstås inte samma för alla, man kan fundera på hur många göteborgare som verkligen kände sig säkra i centrala staden under lördagen, och hur långt det är rimligt att sträcka sig för att nå dit. Lördagens demonstration var klassad som en nationell särskild händelse av polisen. Mycket allvarligare än så blir det inte – och poliser från hela landet var här för säkra att inget skulle hända.

Å andra sidan är yttrandefriheten grundlagsfäst. Den som vill föra fram sitt budskap måste beredas möjlighet att göra det.

Därmed inte sagt att demonstrationsrätten går före allt. Det har vi kunnat följa under den senaste veckan.

När polisen beviljade tillstånd för demonstrationen kände man inte till att den sammanföll med den judiska högtiden Jom kippur. En faktor som bidrog till att förvaltningsrätten kortade demonstrationsvägen. Senare kortade kammarrätten tiden för demonstrationen, för att inte störa den familjematch som Gais anordnade.

ANNONS

Man kan fundera på om det finns ytterligare faktorer som borde ha vägts in. Bokmässan och alla människor den lockar till sig? Det faktum att resten av landet tvingades släppa ifrån sig en stor del av sina polisresurser?

Eller att demonstrationstillståndet i sig gjorde så många människor provocerade att följderna var omöjliga att förutse.

Läs mer:Ex-nazisten: "Att folk fortfarande kan tro på det där"

Lika våldsam agenda

Det talades inför demonstrationen att 10000 människor skulle samlas på Heden. Den absoluta majoriteten av dem för att fredligt ta avstånd från NMR-marschen. Men i en så stor grupp kan det också komma in element som har en lika våldsam agenda som nazisterna.

Och det fanns grupper som gjorde försök att bryta sig igenom polisens avspärrningar. Vid Sten Sturegatan och vid Ica Focus. Hur det hade gått om nazisterna fått gå den väg det var tänkt för vi aldrig veta.

Nu blev det aldrig någon konfrontation och ingen demonstration heller.

Och man kan egentligen summera det här nästan hur som helst: polisen klarade sitt uppdrag och lyckades hålla isär grupperna. Motdemonstranterna lyckades med ambitionen att hålla nazisterna borta från våra gator.

Men försvann klumpen i magen? Och är alla övertygade om att det var rätt att låta nazisterna demonstrera? Jag är inte säker på det.

ANNONS

Läs mer:Överlevaren slapp se nazisterna

ANNONS