Chefen för VG-regionens konstenhet har själv köpt in konst på gallerier för närmare tre miljoner kronor. Han gör det så gott som alltid i närheten av sina två bostäder – i trakterna av Åmål och Stockholm. Nu tittar VG-regionens revisionsenhet på nytt på inköpen.
VG-regionens konstenhet är en av landets största inköpare av konst. Varje år handlar man konst för tio miljoner kronor och totalt har man en samling på närmare 60 000 verk som hänger i sjukhuskorridorer, kommunhus och andra offentliga rum i regionen. Konsten kan handlas var som helst. I våras uppmärksammade GP hur konstenheten spenderat miljoner kronor på två gallerier i Stockholm – på det ena hade man köpt in 196 konstverk på två dagar!
Läs mer om konstinköpen i Stockholm.
Granskade rutinerna
Det fick Vilhelm Rundquist, chef på VG-regionens revisionsenhet att reagera. En, som han säger, ”förstudie” gjordes kring inköpsrutinerna. Och brister hittades. Konstenhetens chef Richard Sangwill har haft fullt mandat att styra inköpen utan att behöva förankra eller återrapportera till regionens fastighetsnämnd som är ansvarigt politiskt organ.
– Där tycker vi att fastighetsnämnden borde ta sitt uppdrag på allvar, säger Vilhelm Rundquist.
Men när det gäller spridningen av inköp hittade man inget att anmärka på. Bilden som målats upp av konstenhetens inköpare övergett Göteborg för shoppingrundor i Stockholm är enligt Vilhelm Rundquist inte riktigt sann.
– Över tid är det inte så.
Syns inte alltid
De övergripande siffrorna ser bra ut. De senaste fem åren har konstenheten spenderat drygt 14 miljoner kronor hos gallerier inom regionen och sju miljoner hos gallerier i andra delar av landet. Dyker man djupare ner i siffrorna blir dock bilden en annan.
Richard Sangwill är ofta inblandad i inköp som på pappret görs av någon av hans underställda inköpare. Ett exempel är tvådagarsshoppingen av 196 konstverk i Stockholm. Men han har också handlat ensam. Under fem år har han spenderat närmare tre miljoner kronor på konst, pengar som nästan uteslutande hamnat i Stockholm och… Åmål. ! I trakterna av den dalsländska orten har han köpt in flest verk, 81 stycken, medan han köpt 58 i Stockholm, främst på galleriet Andrén Schiptjenko där han totalt handlat 38 verk för över en miljon kronor.
Göteborg då? Här har han köpt ett enda verk, det allra första han köpte som nytillträdd chef 2011. Det kostade 2 400 kronor.
LÄS MER:Genmäle om regionens konstinköp
Handlar vidstugan
Varför är just konsten som finns på gallerier i Dalsland så intressant för VG-regionens medborgare? Varför den i Stockholm? Richard Sangwill är skriven i Stockholm, men finns också på en adress i Långserud, inte långt från Åmål. Var bor han egentligen?
Richard Sangwill vill inte svara på några frågor när GP ringer upp.
– Du får ställa dina frågor till min chef. Jag är sjukskriven, säger Sangwill och lägger på.
Det är inte sant. Sangwill arbetar halvtid hemifrån och både hans närmaste chef och fastighetsdirektören Lars Jansson tycker att han ska svara på våra frågor. Via mejl. En knivig situation med tanke på att följdfrågor inte kan ställas. Men så får det bli. Sangwill får en kväll och en förmiddag på sig att formulera svar på ett tiotal enkla frågor. Det dröjer. Sangwill tar hjälp av Västfastigheters kommunikationsstrateg Mari Turos och först nästan tre dygn senare kommer ett mejl via hans närmaste chef.
"Erkänt konstlandskap"
Sangwill skriver bland annat att han ”också” bor i Åmål och att han har nära anhöriga i Dalsland. På frågan om hur detta påverkat hans val av att köpa konst i Dalsland svarar han: ”Konstenheten försöker i möjligaste mån bevaka hela Västra Götalandsregionens konstutbud. Samtliga konstkonsulter har till uppgift att bevaka sitt närområde.”
Han motiverar vidare sina inköp i Dalsland och Stockholm med: ”Dalsland är ett erkänt konstlandskap med rötter som går bland annat tillbaka till konstnärerna Georg Suttner och Arne Isacsson och där det idag finns viktiga aktörer som Not quite, Steneby med konsthall och Upperuds konstmuseum samt det som gränsar till landskapet, Vänersborgs konsthall med ambitiöst program. Många konstnärer med hemort Göteborg ställer ut på dessa nämnda platser.”
”Att jag har inhandlat konst på galleri Andréhn Schiptjenko beror på att de är ett av Nordens ledande gallerier och företräder många spännande konstnärer och där ibland flera konstnärer med anknytning till Västra Götalandsregionen.”
Blir bekymrad
I det styrdokument som konstenheten har att förhålla sig till nämns inget om var konsten ska köpas in. Det är alltså helt i sin ordning att handla mycket både i Åmål och Stockholm. I våras såg heller inte regionens kulturchef Staffan Rydén någon anledning till oro.
– Bara om det döljer sig något mer än rena konstnärliga bedömningar, men det är ett ansvar som konstenhetens chef har, sa han då.
När han får höra att enda person handlat koncentrerat på några få gallerier under fem år låter han mer tveksam. Någon risk för otillbörligt gynnande eller jäv får inte finnas.
– Det här kan man diskutera. Det är alltid bra med rotation.
Inte offentlig
VG-regionens revisionschef blir också bekymrad.
– Det är självklart intressant för oss om det förhåller sig så här. Jag lyfter upp det till revisorskollegiet på nästa möte den 19 oktober, sedan får vi se om man ger oss uppdrag att se vidare på konstinköpen, säger Vilhelm Rundquist.
Efter GP:s granskning i våras har revisionsenheten redan arbetat fram en rapport. Med stöd av den håller VG-regionen på att skapa ett nytt regelverk kring konstinköp. Rapporten betraktas fortfarande som arbetsmaterial och lämnas därför inte ut.
Här är det hårdare kontroll
Konstenhetens chef Richard Sangwill kan köpa in konst på vilket galleri han vill utan att förankra det i verksamheten. På Statens konstråd som bara köper konst för mellan en tredjedel och hälften så mycket pengar är kontrollen betydligt hårdare. Anledningen är att säkerställa att vissa konstnärer, gallerier eller regioner inte favoriseras.
Anders Olofsson, samordnare på Statens konstråd, har rätt att attestera inköp som görs för upp till 50 000 kronor. Summor däröver måste okejas av myndighetens direktör. Strategiska inköp, ofta verk för hundratusen kronor eller mer, dras i myndighetens inköpsgrupp och protokollförs. Mötena leds av direktören, medan samordnaren, ett par inköpskonsulter och kuratorer också är med.
Två gånger om året arrangeras konsultdagar där en inköpsagenda tas fram. "Det är skattepengar vi förvaltar. Med det följer ett ansvar, och vi måste föregå med gott exempel", konstaterar Anders Olofsson.
Några liknande rutiner finns inte på regionens konstenhet.
I Finland har man nyligen infört i kommunallagen att alla konstinköp måste internkontrolleras och rapporteras.
