Häromdagen aviserade Miljöpartiet att man går till val på att bryta den ökande ohälsan bland unga. Man vill ösa pengar över barn- och ungdomspsykiatrin som ska bli köfri om partiet får råda.I en färsk intervju säger språkröret GustavFridolin (MP) att: ”Vi har stärkt ekonomin, det finns mer pengar till barn- och ungdomspsykiatrin nu”. Detta vallöfte är behjärtansvärt men ekar tomt. Återigen har Miljöpartiet struntat i att göra en analys om verkliga förhållanden.
Antalet unga i behov av psykiatrisk vård har ökat kraftigenligt Socialstyrelsen. I december presenterade myndigheten rapporten Utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxnaoch där konstateras att framförallt depressioner och ångestsyndrom blivit betydligt vanligare i gruppen.Tyvärr sammanfaller detta stigande vårdbehov med att situationen inom BUP är mycket ansträngd och på vissa ställen krisartad.
I slutet av förra året redovisade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) en gedigen nulägesbeskrivning av barn- och ungdomspsykiatrin Hur mår BUP?som Miljöpartiet uppenbarligen inte läst.I SKL:s analys är en av de viktigaste slutsatserna att det inte räcker att bara ge mer pengar eftersom ett av de främsta grundproblemen är svårigheterna att hitta medarbetare. Det fattas helt enkelt kompetent personal och dessa tar många år att utbilda.Redan i förordet står det klart och tydligt:"Med dagens stora svårigheter att hitta medarbetare med rätt kompetens att anställa räcker det tyvärr inte bara att skjuta till mer pengar till BUP."
Det går inte att klona psykiatriker, psykologer, socionomer och sjuksköterskor. Att anställa personer med specialistkompetens bedöms på många orter som mer eller mindre omöjligt enligt rapporten.På vissa håll finns det inte en enda sökande till utannonserade tjänster och de som är i tjänst blir ännu hårdare belastade vilket driver på personalflykten.
Västra Götalandsregionen, som har drygt 340 000 invånare under 18 år, rapporterade redan för tre år sedan till SKL att ”rekrytering av kompetent personal och att tillsätta vakanta tjänster är svårt” inom BUP.I september meddelade till exempel Skaraborgs sjukhus på sin hemsida att slutenvården inom BUP stängdes ner på grund av brist på specialistläkarkompetenser och att patientsäkerheten inte kunde värnas.
Samtidigt som Miljöpartiet vill ge miljarder till BUP för att anställa personal som inte finns befinner sig partiet i frontlinjen för att påskynda Sveriges befolkningsökning fullständigtutan hänsyn till välfärdens kapacitet. Även Centern gör exakt samma misstag. Partiledare Annie Lööf (C) har också utlovat pengaregn över BUP för att korta köerna och vill likt Miljöpartiet att Sverige återgår till en betydligt mer generös migrationspolitik.
SKL uppger i sin rapport att den relativt stora befolkningsökning i åldern 0-17 år som skett de senaste åren är en bidragande orsak till varför BUP pressas. Mellan 2011 och 2016 har gruppen ökat med 8 procent. SKL skriver "För gruppen nyanlända och asylsökande barn och unga uppskattar Socialstyrelsen att 20–30 procent av de som kommer till Sverige lider av psykisk ohälsa.”Vi har ett historiskt högt barnafödande men det går inte att blunda för att bara under 2015 välkomnade Sverige 70 000 barn på flykt.
P4 Stockholm rapporterade i somras att personal inom BUP Brommaplan slagit larm om att man endast tog emot självmordsbenägna unga och försökte ”mota bort resten” på grund av underbemanning. Antalet självmord i Sverige har sjunkit de senaste decennierna utom bland unga.Bris, Barnens rätt i samhället, uppger att allt fler samtal till organisationen berör ångest, självdestruktivitet och suicidtankar. Barn berättar för Bris om hur de skadar sig själva genom att bränna sig, slå knogarna blodiga eller utsätta sig för sexuellt våld.
Att sjuka barn ska erbjudas vård regleras av svensk lag. Men när allt fler unga mår dåligt psykiskt, och vårdpersonal saknas, höjs ribban oundvikligen för att få hjälp. Detta bistra faktum vill varken Miljöpartiet eller Centern befatta sig med.Båda partierna låtsas att pengakonfetti över BUP är lösningen samtidigt som manslår sig för bröstet och utger sig för att föra humanistisk och hållbar politik. Det är inte den sortens ledarskap Sverige behöver.
