Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bild: Ernst Henry photography och TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Sonesson: Burkans kritiker måste också bjudas in

Göteborgs Stad är medarrangörer då filmen Burka Songs 2.0 visas den 14 mars. Det är märkligt att ingen trovärdig kritiker av slöjan bjudits in för ett bredare perspektiv. Filmvisningen sker inom ramen för Europride och ska vara en del av kommunens arbete för mänskliga rättigheter.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Göteborgs Stad ska vara en aktiv part i Europride som under sommaren anordnas i både Stockholm och Göteborg. På kommunens hemsida kan man läsa att Europride är en del av stadens arbete med mänskliga rättigheter och normkritik. Det framgår också att olika ”arenor för lärande och samtal” skapas inför festivalen. En sådan aktivitet anordnar Göteborgs Stad och Stadsledningskontoret den 14 mars då filmen Burka Songs 2.0 visas.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Efter filmen hålls ett samtal mellan regissören Hanna Högstedt och Fatima Doubakil, medverkande i filmen, under ledning av Maimuna Abdullahi. Filmen tar avstamp i att Frankrike 2011 införde förbud mot plagg i offentligheten som helt täcker en persons ansikte, till exempel burka och niqab. Filmregissören förklarar att filmen handlar om ”vita privilegier”. 

Att Doubakil och Abdullahi bjudits in för att samtala om slöjan utan att någon trovärdig representant för ett motsatt perspektiv finns med på scenen väcker frågor. Varken Doubakil eller Abdullahi har gjort sig kända för att problematisera slöjtvång. Tvärtom. De har i olika sammanhang argumenterat för att européer som tar upp förtrycket av muslimska kvinnor är nykoloniala rasister. Abdullahi har kritiserat riksdagsledamot Amineh Kakabaveh (V) för att medvetet anspela på rasistiska stereotyper i sin kamp mot hedersförtryck.

På kommunens hemsida beskrivs Doubakil som ”aktivist i människorättsfrågor” men man kan knappast ha bemödat sig att ta reda på vad det innebär. Doubakil har lång bakgrund i bland annat Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK) och Charta 88. Organisationer som bland annat hävdar att svensk terrorlagstiftning är ett uttryck för islamofobi. Även samtalsledaren Abdullahi har koppling till MMRK. 

Doubakil var 2010 med och bjöd in Munir Awad till MMRK som talare för att belysa att Sveriges terrorlagstiftning är en ”rättsskandal”. Några månader senare greps Awad i Köpenhamn av danska säkerhetspolisen för att ha förberett ett blodigt terrorattentat mot Jyllands-Postens redaktion. Domen blev tolv års fängelse. Till samma seminarium 2010 bjöd MMRK in Ali Berzengi att föreläsa. Han dömdes 2005 till 4,5 års fängelse för finansiering av terrorism i Irak.

Journalisten Lars Åberg skrev för två år sedan en debattartikel om den krets av aktivister som Doubakil ingår i. Han tog bland annat upp att Doubakil, tillsammans med sin make Kitimbwa Sabuni och Islamiska förbundets Omar Mustafa, skickat in en larmrapport till FN med krav på att den svenska staten ska övervaka och styra mediernas rapportering om frågor med anknytning till islam. Rapporten utmålade, enligt Åberg, Sverige närmast som en apartheidstat och regeringens insatser mot hedersförtryck kritiserades som övergrepp på minoritetsgrupper.

Varför bjuder Göteborgs Stad in personer till Europride som relativiserar hedersförtryck och likställer bekämpning av terrorism med rasism utan att dessa får något mothugg? Om slöjförbud och den franska lagstiftningen ska diskuteras vore det väl även på sin plats om någon som motsätter sig det patriarkala förtrycket slöjan utgör får komma till tals. Europride handlar trots allt ändå om normkritik, och vilken norm begränsar fler kvinnor i världen än att de måste skyla sig i offentligheten för mäns blickar?