I GPs ledare den 11 april tecknar Naomi Abramowicz ett dystert porträtt av Centerpartiet i allmänhet och partiledaren Muharrem Demirok i synnerhet. Jag vill bemöta den passage som handlar om Centerpartiets utbildningspolitik.
När Centerpartiet under förra året prioriterade skolan och lade om sin skolpolitik hade det ett enda syfte: Bygga samhället från grunden och ge våra unga den bästa starten de kan få. När vi ser sjunkande skolresultat, psykisk ohälsa som breder ut sig, och gäng som rekryterar väldigt unga elever – ja då är det fullt naturligt att rikta den politiska kraften mot skolan.
Krafttag i rättspolitiken behövs, men minst lika viktigt är krafttag i den politik som står för det förebyggande. Det har regeringen helt missat och det är närmast smärtsamt att se hur regeringen skär ner på resurser till skolan och bildningen och folkbildningen.
Centerpartiet lade under innevarande statsbudget överlägset mest pengar på skolan av alla partier. Vi satsade fem miljarder mer än regeringen. Och vi flyttade elva miljarder från ineffektiva och snedvridande riktade statsbidrag till generella statsbidrag. I vårändringsbudgeten kommer vi se ytterligare skillnader i ambitioner.
Men det stannar naturligtvis inte med mer resurser. Två exempel:
Ska vi kunna behålla den positiva kraften i valfriheten i svensk skola måste friskolesektorn styras upp bättre. Vi står för att offentlighetsprincipen ska gälla alla skolor med jämlika spelregler för alla skolhuvudmän. Där har i dagarna Liberalerna svängt och stödjer oss. Nu finns en majoritet i riksdagen. Blir naturligtvis oerhört intressant att se hur L röstar. Frågan avgörs i riksdagen den 24 april.
Vidare driver Centerpartiet på för att göra om betygen E och F. Att ha ett betygssystem som kan ge våra barn och unga underkänt är djupt olyckligt. Det leder till att oerhört många unga mår psykisk dåligt och försätter lärare i orimligt dilemma. Fokus på kunskapsförmedling, inte utslagning.
Anders Ådahl (C), riksdagsledamot och utbildningspolitisk talesperson