Facken ska inte stödjas av skattebetalarna

Regeringen vill återinföra avdragsrätten för fackföreningsavgiften för att stärka fackföreningsrörelsen. Men det är inte statens uppgift att bygga starka fackföreningar.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Regeringen och Vänsterpartiet har kommit överens om att återinföra avdragsrätten för fackföreningsavgiften. Den borgerliga regeringen tog bort möjligheten att göra avdrag för detta år 2007. I stället infördes som bekant generella jobbskatteavdrag, som förutom att vara större i omfattning inte tog hänsyn till huruvida man är fackligt ansluten eller ej.

Alliansens skattesänkningar utformades så att personer med lägre inkomster fick behålla mer av sin lön. Ändå finns det få reformer som kritiserats så hårt och så ofta av de politiska motståndarna. Nu låter det dock annorlunda: Jonas Sjöstedt (V) hävdar att det är en ”vänsterframgång” att ”vanliga” löntagare kommer få mer i plånboken (underförstått: låg- och medelinkomsttagare). Man kan fråga sig om de som gynnades av Alliansens skattesänkningar inte också är att betrakta som ”vanliga löntagare” i denna bemärkelse?

ANNONS

Syftet med fackföreningsavdraget verkar emellertid inte främst vara att ge vanliga löntagare en skattelättnad, utan att fler ska ansluta sig till facket. Något som Sjöstedt inte hymlar med: Han menar i ett uttalande att fler medlemmar i facket ger både ökad trygghet för den enskilde medlemmen och bygger en starkare fackföreningsrörelse (6/9).

Men det är inte statens uppgift att bygga starka fackföreningar. Staten bör hålla sig neutral när det gäller medlemskap i organisationer, oavsett om det rör fackföreningar eller arbetsgivarorganisationer. Det senare bör därför inte heller vara avdragsgillt. Detta är en viktig princip, oavsett summan av de förlorade skatteintäkterna.

Att det rör sig om mycket pengar gör dock inte saken bättre: Fackavdraget beräknas kosta 1,33 miljarder kronor i uteblivna skatteintäkter nästa år (då den träder i kraft först i juli) och därefter 2,67 miljarder kronor per år.

Här kan invändas att Alliansens jobbskatteavdrag kostade bra mycket mer i förlorade skatteintäkter. Men då bortser man ifrån att jobbskatteavdraget bidrog till fler arbetade timmar och genom det också mer resurser. Att ett fackföreningsavdrag skulle ha liknande effekter är föga troligt.

Detta är inte heller första gången som regeringen vill ge fackförbundens medlemmar privilegier: från och med nästa år vill man förmånsbeskatta privata sjukförsäkringar via arbetsgivaren (vilket innebär att den som har en sådan får betala tre gånger för sin vård!). De som har en gruppförsäkring via sitt fackförbund ska dock undantas. Det är knappast rättvist. Nog för att man kan argumentera för att det är bra att vara med i facket, men det är något som staten bör förhålla sig neutral till.

ANNONS
ANNONS