Nästan en halv miljon svenskar kommerattdrabbas av ytterligare en skattesmäll. Det står klartefter att regeringen under tisdagen aviserade att privata sjukvårdsförsäkringar via arbetsgivaren, som innebär att man även får tillgång till privat sjukvård vid sidan av den offentligt finansierade, ska förmånbeskattas från och med nästa år.
Vad förslaget i praktiken innebär är att den som har en privat sjukförsäkring via jobbet får betala tre (!) gånger för sin vård: först en gång via skatten, sedan genom själva försäkringen – som förvisso betalas av arbetsgivaren men som brukar vara resultatet av en löneväxling – och sedan en gång till genom förmånsbeskattning.
Det är bland de mest klandervärda förslagen som den rödgröna regeringen kommit med. Om den offentliga vården hade fungerat som den ska, då skulle lösningar av denna karaktär inte behövas. I stället väljer man att straffbeskatta de som tillför resurser till den offentliga vården men som i lägre grad belastar den: ”Det är inte orimligt att anta att privata sjukvårdsförsäkringar faktiskt tillför resurser till vården totalt sett”,säger Anna Pettersson Westerberg, chefsekonom på Svensk Försäkring (SVT 4/4).
Det är med andra ord inte ”bara” de som har en privat sjukförsäkring via arbetsgivaren som drabbas, förslaget riskerar att slå mot hela den offentliga vården och leda till längre vårdköer. Jonas Sjöstedt (V) motiverar detta med att det inte ska vara ”någon gräddfil för någon” (SVT 4/4). Ironiskt med tanke på att de som har en gruppförsäkring via sitt fackförbund ska undantas. Men tillsyvende ochsist illustrerar detta hur Vänsterpartiets drivkraft är att sänka högstanivån – och därmed försämra för alla i jämlikhetens namn – i stället för att höja lägstanivån. Att ett sådant parti har ett så stort inflytande över budgeten är destruktivt.
Att förslaget kommer nu, efter att samtliga allianspartier har yttrat att de vill stoppa skattehöjningarna, visar också att regeringen inte tar hotet från oppositionen på allvar. Och varför skulle de göra det? Alliansen må ha en teoretisk möjlighet att fälla regeringen, men har hittills inte gjort det. När samtliga borgerliga partier nu åtminstone är eniga om att de vill stoppa den skadliga politiken så är de inte eniga om hur det ska gå till. Tre olika linjer ligger på bordet och det är svårt att se hur de ska kunna förenas till en gemensam. Ingen vill vika ner sig och framstå som den svagare parten. Konsekvensen blir att hela Alliansen framstår som så splittrad att det är svårt att se hur de ska kunna utgöra ett trovärdigt regeringsalternativ.
Nu gäller det att lägga prestigen åt sidan och visa att man menar allvar. Lyckas Alliansen inte stoppa dessa skattehöjningar nu spelar det ingen roll hur fina ord som används för att motivera passiviteten; trovärdigheten är förbrukad. Få förändringar påverkar människors vardag på ett tydligare sätt än just ekonomiska. De skattehöjningar som regeringen nu ämnar genomföra kommer att märkas i plånboken hos ett stort antal människor. Varför ska de rösta på ett regeringsalternativ som bara tittade på medan detta skedde?
