Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Yiyun Li | Be för mig i tusen år

I Yiyun Lis böcker blir Kinas gigantiska förändringar framställda ur ett individuellt, mänskligt perspektiv, skriver Björn Gunnarsson.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

bok

Yiyun Li

Be för mig i tusen år

Översättning: Annika Ruth Persson

Norstedts

Amerikansk-kinesiska Yiyun Lis första roman på svenska, De hemlösa, var en mästerlig skildring av skiftet mellan maoismen och Deng-ismen, sedd från en liten fattig och frusen landsortsstad. Bokens persongalleri är lika varierat, gripande och levande som i den stora ryska 1800-talsepiken. Nu utges Yiyun Lis debutbok från 2005, novellsamlingen Be för mig i tusen år. Även här finns många tydliga och fascinerande karaktärer, men tiden är några år senare. Kinas uppstigande till ekonomisk stormakt har inletts, nu finns det privatskolor och aktiehandel, Sony och Panasonic. Men livet är trots det fortfarande i mångt och mycket präglat av ”diktatorns” decennier. Partiets makt är oförändrad, eliten lever på stor fot, men för de fattiga handlar det fortfarande, som alltid i Kinas historia, om att kunna skaffa mat för dagen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Karaktäristiskt för Yiyun Lis Kinaskildringar är hur levande det mångtusenåriga kulturella arvet är, trots modernitet och kommunism. Både taoistiska vishetsregler och ren vidskepelse lever vidare i den nya tiden. Och de lever sammanvävda: som i den giftigt satiriska historien om modern som studerar Maos ansikte varje dag när hon är gravid, för att sonen ska bli lik den store ledaren. Det blir han, men när tidsandan vänder är inte denna likhet till någon större fördel.

Det är just detta som är den stora behållningen med att läsa Yiyun Li: att Kinas gigantiska förändringar blir framställda ur ett individuellt, mänskligt perspektiv. Hennes berättelser är ofta tragiska äktenskapshistorier, framför allt mot bakgrund av traditionella könsroller, till synes omöjliga att förändra och förstärkta av kommunistisk puritanism. Det finns stor sorg i dessa släkthistorier, men också en vemodig humor: ”Berättad på rätt sätt är döden inget dåligt skämt”.