Frida Engström, Mia Karlsson och Ann-Kristin Jones som de tre Rhendöttrarna Wellgunde, Woglinde och Flosshilde i Göteborgsoperans uppsättning av Rhenguldet.
Frida Engström, Mia Karlsson och Ann-Kristin Jones som de tre Rhendöttrarna Wellgunde, Woglinde och Flosshilde i Göteborgsoperans uppsättning av Rhenguldet. Bild: Mats Backer

Wagner måste analyseras – inte vördas

Wagner är en del av vår intellektuella historia som måste tåla att skärskådas – inte bara försvaras med ryggmärgen. Helsingsborgssymfonikernas chefsdirigent Stefan Solyom svarar Hanna Höglund och Maria Forsström.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

I en artikel i GP (13/11) menar Hanna Höglund att Göteborgsoperans val att satsa på en ny uppsättning av Richard Wagners Ringcykel är omdömeslöst, då detta val uppenbarligen glorifierar det döda, vita ”geniets” arkaiska och förkastliga värderingar. I sitt svar (GP 16/11) verkar Maria Forsström argumentera att även om Ringens inneboende ideologi kanske inte håller i jämförelse med ”nutida mått”, så är den tillhörande musikens ”inneboende kvaliteter” nog för att ändå göra verket relevant i dag.

LÄS MER:Göteborgsoperans Wagnersatsning är obehaglig

LÄS MER:"Varför är genialitet så provocerande?"

Jag hävdar att det i slutändan inte spelar någon roll om man spelar Ringen eller vad annat som helst – det finns ur ett konstnärligt perspektiv inget borde eller inte borde när det gäller programsättning. Däremot bör man alltid sträva efter att göra varje framförande av vad man än väljer till ett tillfälle att initiera ett kritiskt samtal om kulturvärldens rådande kollektiva värderingar. Både synliga och osynliga.

ANNONS

Jag håller helt med Höglund i hennes avsmak inför en instinktiv reträtt till traditionen och ett upprätthållande av status quo utan debatt. Hon har helt rätt när hon säger att förbehållslös vördnad och dyrkan är skadligt. Jag är dock inte övertygad om att det är särskilt produktivt att föra denna diskussion med hänsyn till specifika programval. På den nivån finns för lite klarhet, för mycket bagage och för många reptilhjärnereaktioner som ger upphov till protektionistiska svar som Forsströms. Folk beskyddar helt enkelt det de älskar.

<em id="emphasis-798285e6d529e2fbbf70d70fee9de5c7">Stefan Solyom är chefsdirigent och konstnärlig rådgivare vid Helsingborgs Symfoniorkester.</em>
Stefan Solyom är chefsdirigent och konstnärlig rådgivare vid Helsingborgs Symfoniorkester. Bild: Tony Briggs

Sanningen är att Wagners libretton innehåller hemska idéer och att han som person bevisligen hade hårresande åsikter. Det behöver dock inte vara meningslöst att återbesöka dessa: när vi kritiskt skärskådar våra egna värderingar kan det vara ofantligt värdefullt att rannsaka vår intellektuella historia, av vilken Wagner ofrånkomligen är en del. Det intressanta arbetet ligger inte i vad vi som kulturinstitutioner väljer att framföra utan vad vi väljer att göra med det. Finns det plats för nyskriven och ouppförd musik i denna strävan? Självklart! Finns det plats för gamla favoriter? Precis lika mycket! Vad som måste förändras är hur vi förhåller oss till våra konstverk, både gamla och nya.

Vi kan inte bara ställa fram ett gammalt verk och förvänta oss pietetsfull tillbedjan: en produktion av Ringen kan vara relevant, men bara om vi gör den relevant. Vi kan heller inte ställa fram ett helt nytt verk från en underrepresenterad folkgrupp, luta oss tillbaka och förvänta oss en spontan kulturrevolution – det samtal vi för med vår publik måste vara explicit.

ANNONS

LÄS MER:Rhenguldet tornar fram som luftslott

Göteborgsoperan kommer en bra bit i sin strävan att göra sin Ring relevant för vår tid genom produktionens genomgående miljötänk, men då man i sin pressrelease talar om ”Wagners episka Ring-cykel” så avslöjar man dels en vördnad för verket i sig, och samtidigt en oförmåga att separera verket från upphovsmannen, varvid en diskussion om upphovsmannen blir omistlig i sammanhanget. Våra kollektiva värdesystem är ständigt i behov av eftertanke, diskussion och revidering och jag är övertygad om att det är denna process som ger själva utförandet av konsten, till skillnad från konstverken i sig, relevans idag.

Stefan Solyom är chefsdirigent och konstnärlig rådgivare vid Helsingborgs Symfoniorkester.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS