Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Vilken härlig OS-debut

Ingen kunde mäta sig med Charlotte Kalla på favoritdistansen. Hon slog till med OS-guld direkt i OS-debuten.

Charlotte Kalla kunde inte riktigt beskriva känslan.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Att sitta där med OS-guldmedaljen runt halsen och ha uppnått målet som hon haft i så många år.

Hon klarade det i sitt första OS-lopp.

När hela Sverige jublade med Kalla och hennes OS-guld på 10 kilometer fristil konstaterade hon själv:

– Det här var mest skönt för mig själv. Det var inte bara Tour de ski.

Då, för två år sedan, väcktes omvärldens förhoppningar om framtida stordåd av den lilla skidkometen från Tärendö.

Långt innan dess hade Charlotte Kalla siktet inställt på måndagen den 15 februari 2010 och OS-premiären på 10 kilometer fristil.

– Det var nog 2006 när Karl Krekula, min gamla kemilärare, skrev ett grattiskort till mig efter junior-VM, ”Det här var ett delmål inför Vancouver 2010”, sade Kalla.

Då tog Kalla ett individuellt guld. Det skulle komma mer.

– Jag var osäker på om man får man göra vågen på en olympisk prispall.

Det gick bra det också.

”Väldigt trygg”

Det var inte bara Kalla första OS-guld. Det var Sveriges första medalj i OS 2010. Och det var det första och enda svenska individuella damguldet i svensk längdskidåkning sedan Toini Gustafssons triumfdagar 1968.

Charlotte Kalla var i händelsernas centrum från start till mål när hennes första OS inleddes med det hon behärskar allra bäst, en fristilsmil.

Vid första kontrollen handlade det om tiondelars ledning för Kalla. Där, vid 1,3 kilometer, var lagkompisen Anna Haag närmast och inom sekunden låg även norskan Marit Björgen och finländskan Aino Kaisa Saarinen.

– Jag kände mig aldrig orolig, utan var väldigt trygg med mig själv. När jag testkörde banan försökte jag köra förutsättningslöst och reflektera över var det kändes kämpigt. Jag visste från i går att jag hade bra återhämtning och kände att jag vågade gå på i stigningarna ganska tidigt i loppet.

Vid varvningen var förhandstippade huvudkonkurrenten Marit Björgen ännu knapp tvåa före den gamla estniska storstjärnan Kristina Smigun-Vähi. I slutändan var estniskan den enda som till och med orkade ta in lite på Kalla, medan norskan fick nöja sig med brons.

Visste vid målgång

Men ingen kunde hota Kalla på vägen mot hennes livs största triumf.

– När jag kom i mål och fick se resultattavlan visste jag att det skulle bli guld, sade hon.

Drömmen var uppfylld. Guldet var hennes med 6,6 sekunders marginal till Smigun-Vähi. Marit Björgen slutade 15,9 sekunder bakom Kalla, och när en frenetiskt forcerande Justyna Kowalczyk åkte över mållinjen utanför medaljkampen, skakade en utpumpad Kalla på huvudet som om hon inte förstod vad hon hade ställt till med och bara log och log.

Många åkare återstod – den seedade gruppen gick ju ut först – men de kunde bara se en strålande förebild i Charlotte Kalla.

Den 22-åriga svenskan gav sig själv och längdlandslaget en drömöppning på OS.

Det kommer mer

Och ännu återstår mycket i Whistler för OS-mästarinnan.

– Jag ser fram emot distanserna som kommer. Med det här i ryggen stärks självförtroendet.

– Det här kommer bli en oförglömlig resa.

Och blir det fler medaljer?

– Ja, jag är i bra form just nu, det gäller att förvalta den väl.