Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

"Vi köpte löften i stället för verklighet"

Historien om de italienska spårvagnarna handlar om förseningar, brist på reservdelar, tekniska problem av alla slag och 10 000-tals timmar på verkstan.

14 juni 2001 skrev representanter för Ansaldobreda och Göteborgs Stad under avtalet om köpt av 40 spårvagnar för leverans 2003-2005.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Föga anade de uppspelta politikerna då att dessa spårvagnar skulle ge dem huvudvärk under minst ett årtionde.

Efter sex år hade endast tolv vagnar levererats till Göteborg.

- Vi köpte löften i stället för verklighet, sade den avgående trafikdirektören Bent Nielsen.

Då hade vinandet från strömriktarna, tjutet från fläktarna och den underdimensionerade klimatanläggningen åtgärdats.

De stora sidokrafter förarna utsattes för när de körde genom kurvorna kunde minskas något med modifierad infästning av hjulen.

Men snart upptäckte Göteborgs Spårvägar att det blev allt svårare att få tag på reservdelar. Ansaldobreda behövde exceptionellt lång tid för att skaffa fram reservdelar och debiterade höga priser.

Spårvägen kunde köpa samma reservdelar på öppna marknaden betydligt snabbare och till väsentligt lägre priser.

Senare upptäckte man att dörrarna krånglade och de fick byggas om.

Blev stående

2009 stoppades alla italienska vagnar sedan två vagnar blivit stående på linjen när bromsarna slagit till och alla instrument slocknat på grund av urladdade batterier.

Den 40:e och sista vagnen i delserie 1 levererades 2009, fyra år sent, men kunde inte sättas i trafik förrän 15 februari 2011 på grund av brist på komponenter.

De försenade leveranserna har kostat Ansaldobreda 78 miljoner kronor i viten, en summa som dragits från köpeskillingen på 666 miljoner kronor

Förra året havererade ett par vagnar sedan Ansaldobreda glömt fetta in hjullagren innan leverans. Flera vagnar fick tas ut trafik och skadade lager bytas ut.

Ända sedan vagnarna kom i trafik har hjulen slitits mycket snabbare än kontraktet stipulerar. Hjulen måste svarvas om tre-fyra gånger oftare och hjulringarna måste bytas dubbelt så ofta som Ansaldobreda lovat.

De dåliga gångegenskaperna medför också att spåren slits och att vagnarna gnisslar kraftigt i kurvorna.

Hälften av de levererade vagnarna har tidvis varit ur trafik och i snitt har var tredje vagn stått på verkstad för reparation eller underhåll.

Ändå skrev Göteborgs Stad 2009 kontrakt med Ansaldobreda om ytterligare 25 vagnar.

- Vi är väldigt nöjda med de italienska spårvagnarna, sade spårvägsstyrelsens dåvarande ordförande Lena Malm (S) till GP våren 2011.

Den sista kom till Göteborg häromveckan sedan den stått på Majnabbekajen i sex veckor eftersom Ansaldobreda inte betalat åkeriet för transporten från Italien.

I onsdags var 41 av 64 levererade vagnar i trafik.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.