Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Vi kämpar på, men ingen kämpar för oss

Jag önskar mig en god och hållbar arbetsmiljö i julklapp så att jag får chansen att hålla dig i handen genom livets svåra stunder, skriver Mathilda Wahlström, sjuksköterska på onkologen vid Sahlgrenska universitetssjukhuset SU. Vi kämpar på. Men ingen kämpar för oss. Det är bara en tidsfråga innan allt exploderar. Sprickorna är redan mer än synliga.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Jag heter Mathilda, mina vänner, kollegor och patienter kallar mig Thilda. Jag arbetar som sjuksköterska på en av Sahlgrenskas onkologiska avdelningar. Det innebär att jag arbetar med cancerpatienter. I mina arbetsuppgifter ingår att ge cytostatika, smärtlindra och trösta mina patienter. Jag får dem också att skratta, känna sig trygga och lyssnar till deras livshistorier. Jag håller händer, baddar pannor och ger lugnande medel när mina patienter ligger inför döden. Jag hurrar, grattar och önskar lycka till när mina patienter går friska från min avdelning. Jag svarar i telefon, ger rådgivning kring matleda, mediciner och orkeslöshet. Jag engagerar mig.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jag är bra. Ja, jag vågar säga det högt. Jag är en bra sjuksköterska och jag älskar mitt arbete. Jag älskar mina fantastiska kollegor (som precis som jag är så bra), jag älskar mina patienter som är sådana kämpar och jag älskar mina arbetsuppgifter som ger mig en chans att vara med och kämpa för mina patienter och med lite tur slå skiten ut cancern.

Det låter ju lite som en saga. Jag har hittat rätt och det måste ju kännas fantastiskt! Men ändå gör det inte det. Så vad är det som saknas? Jo, en ledning som ser sin personal. En ledning som ser hur jag och mina kollegor, inte bara på onkologen utan mina kollegor runt om på detta jättesjukhus, sliter för att ge en god vård i deras namn trots att vi i gengäld i princip inte får ett skit tillbaka.

Allt mindre marginaler

Jag saknar ett samhälle som värderar mitt och mina kollegors arbete till vad det faktiskt är värt. Jag arbetar dag, kväll och natt, jag står bredvid mina patienter när de upplever att deras liv faller samman och jag gör allt i min makt för att hjälpa dem att plocka upp alla bitar igen.

Vi sjuksköterskor har ett ansträngande och krävande arbete med människors liv i våra händer. Det är skört redan från början. När man då drar ned på resurser till vården blir det tydligare än någonsin hur liten marginal vi har att röra oss med.

Blir allt färre

På min avdelning så har det den senaste perioden varit snarare en regel än ett undantag med färre sjuksköterskor per antal patienter än vad våra riktlinjer föreskriver. Vi blir färre och färre och för varje lucka som uppstår får vi anstränga oss lite mer för att kunna ta hand om några patienter till. Vi räddar varandra, ställer upp och fyller luckor. Vi slänger snabbt i oss vår mat och jobbar över.

Vi får mer och mer ansvar som en osynlig hand lassar över på oss. Vi effektiviserar, komprimerar och sträcker oss lite till och lite mera. För att ge våra fantastiska patienter den goda vård de behöver och förtjänar så kämpar vi på. Men ingen kämpar för oss. Varken vår arbetsgivare och till slut inte ens vi själva. För det har vi tyvärr inte tid med.

Men det är bara en tidsfråga innan allt exploderar. Sprickorna är redan mer än synliga.

I takt med neddragningarna ger vi upp en efter en, byter arbete eller har inte ens chans till detta då vi är såpass trasiga att vi i stället själva blir sjukskrivna.

Kära makthavare, politiker, Sahlgrenskas ledning; Hur har ni tänkt här? Och hur kan vi än i dag ha politiker som förespråkar skattesänkningar? Jag tror att det är hög tid för er som känner er träffade att tänka om.

En vacker dag gäller det dig. Du är i behov av vård, tar dig till Sahlgrenska och knackar på detta anrika sjukhus dörr och snipp snapp snut, ingen öppnar och du tänker ”när tog alla sjuksköterskor slut?”

Orken börjar ta slut

Ja, när du eller någon du älskar drabbas, vem ska hjälpa er i kampen mot er cancer då? Jag misstänker att du önskat att du hade en sjuksköterska som stod vid din sida, genom stunder av gråt, smärta och skratt.

Jag vill vara den som står där och tar emot er när livet visar sig från sin fulaste sida, jag vill hjälpa er med det jag kan. Ännu står jag där men med den arbetsbelastning som jag har i dag vet jag inte hur länge till jag kommer att orka stå stark.

Jag önskar mig en god och hållbar arbetsmiljö i julklapp så att jag får chansen att hålla dig i handen genom livets svåra stunder.

Jag hoppas att jag skapat en klump i halsen på dig. Det är dags att öppna ögonen. Värnar du om en god vård är det hög tid att agera.

Jag och mina kollegor är på väg att säga tack och hej om en förändring inte sker inom kort. Och förlorar ni oss då har ni verkligen förlorat stort.

Mathilda Wahlström

sjuksköterska på onkologen vid Sahlgrenska universitetssjukhuset SU.

Legitimerad sjuk- sköterska sedan två år. SU värderar mitt arbete till 22 300 kronor i månaden.