Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Vem skyller på vem?

Förbudet mot ministerstyre luckras upp till informellt ministerstyre över skenbart självständiga myndigheter. Det är inte bra!

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Vem bär ansvaret för att Sverige snudd på byggde en vapenfabrik i diktaturen Saudiarabien? Var det den socialdemokratiska regeringen som 2005 skrev på samarbetsavtalet? Var det den borgerliga regeringen som 2010 inte sa upp avtalet? Var det Försvarets forskningsinstitut (FOI) som drev samarbetet längre än vad samarbetsavtalet tillät? Skyller försvarsminister Sten Tolgfors (M) ifrån sig eller förklarar han bara hur det är – att det inte finns något regeringsbeslut som uppdrar åt FOI att förse Saudiarabien med en vapenfabrik?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Svårigheten att få ett enkelt svar på en enkel fråga, vem bär ansvaret, blottar en fundamental svaghet i svensk statsförvaltning, hävdar Richard Murray, f d chefsekonom på Statskontoret, i en synnerligen läsvärd artikel på DN Debatt i går.

Till skillnad från många andra länder har Sverige inte ministerstyre. Regeringen styr, men via självständiga myndigheter. Regeringen bestämmer vad myndigheten skall uppnå, myndigheten fattar självständiga beslut på vägen dit. Ingen minister får bestämma i enskilda myndighetsärenden. Detta regleras i regeringsformen. Regeringen/ministern är ansvarig för formella regeringsbeslut och myndigheten/myndighetschefen för hur dessa tillämpas.

Men "en sak är att bestämma och en annan att informera", konstaterar Murray och skriver: "Regeringen är inte förhindrad att informera myndigheten om hur den bör besluta. Det kanske regeringen har gjort när det gäller bulvanföretaget och andra frågor rörande den saudiska fabriken. Men det är inte något som vi kan veta med säkerhet, eftersom det inte bygger på något regeringsbeslut".

Förbudet mot ministerstyre har efter 1974 luckrats upp i den praktiska tillämpningen och ersatts av principen att regeringen och dess företrädare kan styra myndigheterna "precis så bestämt och i den omfattning som regeringen finner lämpligt i varje situation", hävdar Murray med ett citat ur 1981 års förvaltningsutredning.

Att politiskt ansvariga ministrar lägger sig i hur myndigheter förverkligar regeringsbeslut är både ofrånkomligt och nödvändigt. Men det blir fel om resultatet är suddiga beslut med oklart ansvar.

En uppenbar lärdom av Saudiaffären är att regeringen bör undvika beslut som är vidöppna för tolkningar och att myndighetschefer måste vara noga med att ha regeringens beslut på papper. Men det räcker inte. Richard Murray föreslår att förvaltningsminister Stefan Attefall (KD) tar initiativet för att klarlägga "reglerna för regeringens allt mer omfattande informella styrning av de statliga myndigheterna". Det är ett bra förslag.

Systemet med självständiga myndigheter har stora fördelar. Det bör inte ersättas med informellt ministerstyre. Det måste gå att få ett enkelt och sanningsenligt svar på en enkel fråga: Vem bär ansvaret?

GP 16/3 -12