Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Valde förnyelse

”Jämställde småbarnspappan” Sjöstedt kan röra om i den rödgröna grytan.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Vänsterpartiet hymlar inte med ambitionerna. Partiet ser chansen att växa på de gamla samarbetsbrödernas bekostnad – och ämnar ta den.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Vi tänker, genom systematiskt arbete, visa att vi är det bästa miljöpartiet, sade Jonas Sjöstedt efter valet igår.

Annat var det med företrädaren, som mer ogärna ville klampa in på MP:s revir. Men Vänsterpartiet vill mer än så och lägger därför öppet in en stöt på facket.

– Vi är djupt förankrade i arbetarrörelsen! markerade Jonas Sjöstedt.

Bäva månde Håkan Juholt. Även om ett ombud pläderade för Jonas Sjöstedt med orden ”han kan skrämma skiten ur borgarna”, är det Socialdemokraterna som har störst anledning att känna sig nervösa. Det är ju knappast genom att locka över borgerliga väljare som Jonas Sjöstedt har chans att nå det 10–15 procentiga stöd han drömmer om.

Därmed inte sagt att väljare på högerkanten inte förmår se att Jonas Sjöstedt representerar en modernare, om än inte lättviktigare, typ av vänsterpartist. Förnyarna inom det numera sovande ”Vägval vänster” hade goda skäl att hoppas på att en dag få se Sjöstedt greppa rodret. Johan Lönnroth var säkert glad över att få lämna över en hemstickad luva till just Sjöstedt.

Sjöstedts pragmatism lyste igenom när han, i tacktalet efter valet, tog upp sextimmarsdagen – som var motkandidaten Rosanna Dinamarcas hjärtefråga.

– Det är ett gammalt gott Vänsterpartikrav som kanske är för gammalt, sade han och konstaterade att man inte kommit så långt. Därför föreslog han stegvis reformering som en framkomlig väg, med hänvisning till Tyskland och Frankrike.

Att även en mildare arbetstidförkortning skulle kosta, och därmed riskera leda till en urholkad välfärd, är förstås en annan sak. Men att Den ”jämställde småbarnspappan” Sjöstedt kan röra om i den rödgröna grytan. Men att.Vänsterpartiet, på studs efter ledarbytet, skulle presentera en politik där ekonomin går ihop är säkert för mycket begärt. Frågan är om det någonsin sker, Jonas Sjöstedt till trots? Av partistrategin att döma anser V att det bara varit retoriken, inte politiken, som förklarat det låga väljarstödet.

GP 7/1 -12