Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Vad valrörelsen borde handla om – synliggör handikappfrågorna nu

För tio år sedan lanserades en tillgänglighetsreform i Sverige. 2010 – alltså i år – skulle hela Sverige helt tillgängligt för personer med funktionshinder. Reformen har – som väl alla märkt – misslyckats och sällan har det väl varit så tyst om något som var så bra tänkt, skriver funktionshinderforskarna Per-Olof Larsson och Jörgen Lundälv.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Samtliga politiska partier har medvetet valt bort att lyfta handikappfrågorna. Medierna bevakar inte heller dessa viktiga frågor i valtider. Funktionshinder är något som kan drabba vem som helst av oss. Vem som helst kan under livet få en funktionsnedsättning vilket gör tillgänglighet till en angelägenhet för alla.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

För tio år sedan lanserades en tillgänglighetsreform i Sverige. 2010 – alltså i år – skulle hela Sverige vara helt tillgängligt för personer med funktionshinder. Det skulle inte finnas några hinder för att komma in i restauranger, butiker, kommunalkontor eller skolor. Reformen har – som väl alla märkt – misslyckats och sällan har det väl varit så tyst om något som var så bra tänkt. Det har till exempel varit helt tyst om reformen i media. Hur kan detta komma sig?

Tio år av försämringar

Sverige har inte blivit ett lättare land att leva i under de senaste tio åren så att reformen är onödig. I stället har läget försämrats inom flera områden. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan de som inte har eller har funktionshinder har ökat – arbetslösheten är betydligt högre bland personer med funktionshinder. Det har också blivit allt svårare att komma in på arbetsmarknaden genom att ta jobb på Samhall. Den så omhuldade arbetslinjen omfattar inte alla. Arbetsförmedlingen skriver i en av sina prognoser att funktionshindrade som har nedsatt arbetsförmåga får räkna med att gå arbetslösa under lång tid.

Man har också kunnat notera hur statsmakterna försöker försämra för personer med funktionshinder genom att urholka sociallagstiftningen till exempel genom att spara in på personligt assistent enligt LSS – Lagen om särskilt stöd till vissa funktionshindrade

2009 visade Folkhälsoinstitutet i sin årliga folkhälsoundersökning, att samtidigt som folkhälsan överlag blivit bättre, så har skillnaden ökat mellan olika grupper i samhället. 2008 konstaterade Skolverket att nästan hälften av landets grundskolor har dålig tillgänglighet. Och en undersökning som RBU (Rörelsehindrade barn och unga) har genomfört visar att det inte finns en enda aktivitet i skolan som elever med rörelsehinder alltid kan delta i.

Så sent som hösten 2009 konstaterade Skolinspektionen att det finns stora brister i skolornas förmåga att ge elever med funktionsnedsättning en likvärdig utbildning. Det går att räkna upp mängder av undersökningar, rapporter och vittnesmål som visar på brister och att detta drabbar personer med funktionshinder. Ändå märks inte detta i debatten!

Begynnande rättviserörelse

Men det börjar märkas att ungdomar med rörelsehinder inte accepterar bristen på delaktighet och tillgänglighet. Under en lång tid har det funnits en rättviserörelse, främst bland unga med rörelsehinder – Independent living-rörelsen – en rörelse som kämpar mot diskrimineringen och som kräver ett liv som alla andra – fullt ut. Det finns också en opposition inom folkrörelseorganisationer som till exempel. De handikappades riksförbund och Synskadades riksförbund, men som har svårt att nå ut utanför de egna leden. Här borde såväl politiker som medier ta ett större ansvar att hjälpa till och föra ut frågorna.

Dessvärre finns det på många håll och tyvärr inte bland de politiska partierna något större intresse för så kallade handikappfrågor. Kvinnors, invandrares och ungdomars situation har funnits på dagordningen. Men något intresse för funktionshindrade och deras situation finns inte och har inte funnits under de senaste tio åren.

Per-Olof Larsson och Jörgen Lundälv

funktionshinderforskare vid Göteborgs universitet