Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Vården måste sluta diskriminera patienter

Sjukvård på lika villkor är en grundläggande rättighet. Trots detta visar rapporter och forskning att vården har stora brister när det gäller att bemöta och behandla vårdtagare på lika villkor, skriver Håkan Sandesjö, DO.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

En kvinna sökte hjälp på en vårdscentral i Västsverige för psykiska besvär. När hon bad om ett sjukintyg svarade läkaren att hon inte behövde bo kvar i Sverige om hon inte trivdes här.

En annan kvinna led av både elöverkänslighet och fibromyalgi. Hon sökte vård för allvarliga stickningar i armen. Läkaren slog fast att hon var supraneurotisk och att alla hennes problem var psykiska. Hon lämnade vårdcentralen utan att ha blivit undersökt.

Ett lesbiskt par önskade få barn. En av kvinnorna kontaktade vårdcentralen för en medicinsk utredning. Men där ville man inte ta emot henne utan hänvisade henne till en särskild mottagning för lesbiska kvinnor.

Det här är tre exempel på ärenden som DO drivit där patienter nekats vård på lika villkor. De två första fallen slutade med förlikning. Det tredje fallet kommer upp till huvudförhandling i Stockholms tingsrätt i mitten av september.

Grundläggande rättighet

Tillgång till sjukvård på lika villkor är en grundläggande mänsklig rättighet, inskriven i hälso- och sjukvårdslagen. Enligt diskrimineringslagen är diskriminering förbjuden inom sjukvården.

Men forskning och rapporter, bland annat från Socialstyrelsen, Sveriges kommuner och landsting, (SKL), och Folkhälsoinstitutet, visar att vården har stora brister när det gäller att bemöta och behandla vårdtagare på lika villkor. Det bekräftas av företrädare för stora intresse- och patientgrupper som DO träffat samt de anmälningar som myndigheten utrett.

På många håll i Sverige görs dock stora ansträngningar för att komma tillrätta med diskriminering och ojämlika förhållanden inom vården. DO har i veckan besökt Västra Götalandsregionen för att tillsammans med vårdpersonal och representanter för intresse- och patientorganisationer studera regionala goda exempel på arbetet för att göra sjukvården tillgänglig för alla.

Under drygt ett års tid har DO bedrivit ett arbete med fokus på rätten till sjukvård på lika villkor. Vi har haft seminarier med företrädare för intresse- och patientgrupper och forskare. I våras granskades jämställdhetsplaner och planer för lika rättigheter och möjligheter hos tio landsting, bland annat Västra Götalandsregionen. Just nu görs en ärendeanalys, grundad på de anmälningar som kommit in till DO inom hälso- och sjukvårdsområdet. Våren 2012 kommer en rapport med DO:s samlade erfarenheter från fokusarbetet.

Funktionsnedsatta stor grupp drabbade

Sammantaget har DO fått 269 anmälningar om diskriminering inom sjukvården sedan den nya diskrimineringslagen började gälla 2009. De flesta av anmälningarna handlar om diskriminering som har samband med funktionsnedsättning (111). Övriga anmälningar berör diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet (86), kön (29), sexuell läggning (22), religion eller annan trosuppfattning (13) samt könsidentitet eller könsuttryck (7).

41 av anmälningarna kom från Västra Götaland.

Ett stort antal ärenden visar hur flera diskrimineringsgrunder kan samverka med varandra, till exempel hur sjukvården bemöter kvinnor med funktionsnedsättningar.

Förutfattade meningar styr bemötande

Många ärenden som DO utreder handlar om att patienter inte bemöts eller får vård utifrån sina faktiska behov, utan att vårdpersonalen i stället bemöter dem utifrån sina förutfattade meningar om exempelvis sexuell läggning eller religion. Detta leder inte sällan till att patienterna får sämre vård eller till och med nekas vård.

DO:s fokusarbete kring sjukvården syftar till att synliggöra de diskriminerande strukturer som leder till individuella kränkningar. Vårdhuvudmännen måste nu analysera och rapportera om hur och för vilka man tillhandahåller sjukvård och sedan vidta åtgärder för att komma tillrätta med de diskriminerande strukturerna. Rapporteringen måste bygga på könsuppdelad statistik.

Slutmålet måste vara självklart för alla: Att ge alla sjukvård på lika villkor, utan diskriminering.

Håkan Sandesjö

tf diskrimineringsombudsman