Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

"Delvis riktas rättmätig kritik mot företagets tveksamma metoder och ovilja att betala skatt. Men det stora raseriet ligger djupare."

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Vänstern räddas av åsiktskorridorens fall

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Inget är för evigt. Inte heller åsiktskorridoren. Ni minns kanske? För bara ett år sen fylldes sociala medier av klickisar från vänstersajter som Politism, Alliansfritt Sverige och Aftonbladet Ledare. Med militärisk precision markerades mot all strukturell rasism, sexism och dålig välfärd omkring oss. Dumma åsikter med potential att växa sköts med några snabba skott ned av både ledarskribenter och nätaktivister med kulor som det stod vit kränkt man eller rasist på.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Kanske inte helt perfekt för den som gillar ett levande debattklimat. Det får medges. Men ett bra verktyg för de som inte gillar rasism, sexism och nedmonterad välfärd. Och det gör man ju inte.

Nu har något hänt. Rasist har ropats så många gånger att folk slutat ta åt sig. De upprörda texterna har blivit orimligt navelskådande. När det på allvar diskuteras om felaktigt könskodade myror i senaste Marvel-filmen Ant-Man. Då vet man. Under tiden har borgerliga ledarskribenter kvickt gått från tråkigt resonerande liberalism till brinnande delbar konservatism.

Åsikter som förr tryckts ned hela vägen till rasistsajter som Avpixlat kokar idag över alla breddar. Konservativa debattinlägg på teman som invandringsbroms, starkare försvar och islamkritik delas friskt från borgerliga ledarsidor av folk som förr kallades nättroll men nu vågar stå för sina åsikter med namn och bild.

Från vänstern ekar det kusligt tyst, både på ledarsidor och bland aktivister. Inte konstigt. Åsiktskorridoren tjänade ett praktiskt syfte att hålla ner idiotiska åsikter och värna individers rättigheter från strukturellt förtryck. Men den gjorde det också problematiskt att föda fram nya progressiva idéer.

Helt enkelt: Vänstern har tappat greppet om debatten. Den berömda åsiktskorridoren, byggd på av upprörda texter och rasist-shameing har rasat.

Kvar står vänstern på reträtt i frågor de borde ha svar på, som hur Sverige rent praktiskt ska hantera den höga invandring vi i humanismens namn har, och hur vi egentligen ska förhålla sig till brutala IS och hotfulla Ryssland. Genom att banka ner motståndet istället för att formulera svar, bli upprörd istället för att diskutera alternativ till förbud och upprustning och lägga all energi på interna debatter, istället för att försöka komma på hur drömmar om jämställdhet och rättvisa faktiskt ska bli verklighet i Sverige år 2015, känns vänsterdebatten just nu hopplöst last year.

Det är klart det är jobbigt att nu behöva värka fram riktig politik. Smarta, trovärdiga och övertygande svar på alla de frågor som ett öppet debattklimat lyfter till ytan.

Jobbigt. Men nödvändigt. För det är dags att tänka om nu. Om vänsterkanten börjar ta samtalen som står på agendan på allvar kommer de snabbt märka att de behöver mer att komma med än rasist och genusanalyser av myror. De kommer behöva använda både vassa argument och riktiga, kraftfulla och genomförbara politiska förslag som alternativ till populistiska förbud och krigshets.

Alternativet? SD i regeringen 2018. Garanterat.