Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Vi välkomnar att regeringen och staten går in i lönepolitiken, skriver Metta Fjelkner.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Välkomna nya tjänster för lärare

Att regeringen nu inför två nya karriärtjänster för lärare är ett underkännande av skolans kommunala huvudmän, skriver Metta Fjelkner, Lärarnas Riksförbund.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Det är unikt att regeringen nu inför ett statsbidrag för två nya karriärtjänster – förstelärare och lektor i skolan. Staten går därmed rakt in i lönesättningen av lärare i grundskolan och gymnasiet, som missgynnats under lång tid. Cirka 10 000 lärare ska få nya karriärtjänster, ungefär var tionde lärare.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Detta är nödvändigt eftersom arbetsgivarna är oförmögna att premiera lärarna. Möjligheten till en karriär har varit obefintlig för den yrkesskicklige läraren som inte vill lämna arbetet i klassrummet. Det var Lärarnas Riksförbund som gav hela idén till karriärreformen och vi beskrev modellen med förstelärare och lektor. En modell som regeringen valde att följa.

Mellan 5 000 – 10 000 extra

Reformen innebär att: Förstelärare, som kommer få 5 000 kronor i lönepåslag, kan den lärare bli som har minst fyra års väl vitsordat arbete med undervisning och som har visat särskilt god förmåga att förbättra elevernas studieresultat och ett starkt intresse för att utveckla undervisningen.

Lektor, som kommer få 10 000 kronor i lönepåslag, kan den lärare bli som har examen på forskarnivå och under minst fyra år har visat pedagogisk skicklighet som lärare.

Vi välkomnar att regeringen och staten går in i lönepolitiken. Men det är samtidigt ett iögonfallande underkännande av det kommunala huvudmannaskapet. Frågan om hur vi ska kunna få en verkligt nationell kunskapsskola kommer att bli allt viktigare och behovet av åtgärder som en ny finansiering av skolan blir allt mer uppenbart.

Vi ser nu tecken på att politiker från alla partier börjar inse att skolan måste ha en tydligare nationell styrning. Och man kan ju fråga sig varför kommunerna ska ha kvar ansvaret för skolan när de inte ens lyckas lönesätta den viktigaste tillgången – lärarna – rätt.

Metta Fjelkner

ordförande Lärarnas Riksförbund