Det uppmärksammade reportaget hade rubriken "Mot undergången". Christer Lövkvist fick mängder med reaktioner, ungefär lika många positiva som kritiska, även från somalier.
Det han gjorde var att beskriva somaliernas levnadsförhållanden i Göteborg där statistiken talade ett tydligt språk: Integrationen hade misslyckats.
6 frågor till Christer Lövkvist, reporter på nyhetsredaktionen:
Förutsåg du den kraftiga reaktionen?
— Nej. Jag har aldrig fått sådant genomslag på något jag har skrivit. Det blev en väldig debatt i somaliska forum och det fanns inte en rasistisk sajt som inte länkade till reportaget.
Hur kändes det?
— Jag ser det som ett underbetyg till svenska journalister. Informationen har ju funnits där, men när jag sammanställde den framstod det som sensationellt eftersom ingen tidigare hade skrivit om hur det faktiskt förhöll sig.
Varför är det ett viktigt ämne? Gagnar det inte bara rasismen och leder till ökad segregation?
- Jag valde att berätta hur det såg ut och det är i vissas ögonen lika med att vara rasistisk. Men reportaget skrevs inte i något illasinnat syfte utan för att visa på problemen som finns. Många somalier har också uppskattat att gruppens bekymmer blev uppmärksammade, först då kan man göra något åt dem.
Varför skrivs det inte mer om de här frågorna?
—I regel finns det ett underdog-perspektiv i journalistiken, vi står på de svagas sida. Och det är oftast bra, men resultatet kan bli en rädsla för att tala om hur det faktiskt ser ut, att gå en annan väg.
I dagens GP skildrar du hur det ser ut nu, tre år senare, väntar du lika kraftiga reaktioner?
—Nej, inte alls. Jag har valt att lyfta fram ljuspunkterna utan att för den skull blunda för problemen.
Har det skett någon förändring under de här tre åren?
—Ja, i dag är det inte lika många som förnekar problemen. Men det är klart, en tidningsartikel förändrar inte världen...
Ninni Jonzon/ Biträdande redaktionschef
