Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ge Skolinspektionen befogenheten och resurser att ta över de skolor som fungerar som sämst och driva dem i egen regi under en period, med målsättningen att hitta en ny ledning som kan vända utvecklingen, skriver debattörerna.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Tvångsförvalta skolor som ständigt misslyckas

Låt Skolinspektionen, som ett slags konkursförvaltare, ta över driften av skolor som ständigt misslyckas i kommunal förvaltning, skriver Nima Sanandaji och Stefan Fölster.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Sex av tio väljare ställer sig bakom tanken att förstatliga skolan. Ändå har bara Vänsterpartiet och Folkpartiet anammat samma ståndpunkt. Att övriga partier håller emot beror på att staten redan har svårt att få rätsida på verksamheter som Försvaret, Polisen och Arbetsförmedlingen. Kanske är det dags att testa en mellanväg för de skolor som ständigt misslyckas i kommunal förvaltning: låt Skolinspektionen ta över deras drift som konkursförvaltare.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Omfattande utmaningar

Den svenska skolan står inför omfattande utmaningar. Kanske den viktigaste är att vissa kommunala förvaltningar år efter år misslyckas med sina skolor. Vissa förvaltningar struntar rentav i att införa det stöd som staten erbjuder. Skolinspektionen står ofta handfallen. Att utfärda ett verksamhetsförbud för en skola tvingar elever att abrupt byta skola, vilket ofta är det sämsta som kan hända dem. Vi föreslår en mellanväg: låt Skolinspektionen ta över huvudmannaskap för skolor som misslyckas, ungefär som en konkursförvaltare kan göra i näringslivet. Denna förvaltare driver sedan skolan, lägger ned den, eller tar andra åtgärder som anses bäst för eleverna. Ett sådant förfarande blir samtidigt ett bra test på vilka åtgärder som faktiskt kan vända utvecklingen i de sämsta skolorna.

En vanlig föreställning är att ökade resurser löser problemet i de sämsta skolorna. Erfarenheten visar att det inte är så enkelt. Denna lösning drogs i sin spets i Kansas City, i den amerikanska delstaten Missouri. Mellan 1985 och 1992 mer än tredubblades skoldistriktets resurser, tills den blev högst i landet. Pengarna räckte inte bara till höjda lärarlöner, ökad lärartäthet och 15 nya skolor, utan dessutom också lyxlokaler som en egen zoo och en bassäng med olympiska mått. Problemet är bara att skolresultaten inte lyfte. Skoldistriktet i Kansas City fortsatte leverera dåliga resultat. Politikerna i staden blev smärtsamt medvetna om att dåliga system inte automatiskt blir bra om de får mer pengar.

Granskas kontinuerligt

I dag funderar Kansas Citys politiker på en ny lösning, att samla de skolor som misslyckas i ett särskilt distrikt. Inspirationen kommer från organisationsformen ”Recovery School District”, alltså återhämtningsdistrikt, som för tio år sedan lanserades i New Orleans i Louisiana. De skolor som levererar sämst resultat tas över av en särskild förvaltning. Förvaltningen ser till att skolorna får en ny offentlig ledning eller drivs av en ny friskola. Grundtanken är att nya skolledningar tillsätts och kontinuerligt granskas. Om de inte lyckas vända utvecklingen byts de ut.

Den första skolan som verkade inom ramen för en sådan återhämtningsförvaltning startades 2004. Året därefter ödelades stora delar av New Orleans av orkanen Katrina. Trots att staden ställdes inför en omfattande återhämtningsarbete fortsatte den nytänkande skolreformen. Mer än 100 skolor kom att drivas i ramen för återhämtningsförvaltningen. Det nya systemet tycks hittills ha fungerat väl. Andelen elever som går i misslyckade skolor har halverats. Två andra delstater har infört återhämtningsdistrikt, och nu funderar man alltså på att införa dem också i Kansas City.

I Sverige skulle en liknande reform kräva att Skolinspektionen ges befogenheten att ta över de skolor som fungerar som sämst. Myndigheten behöver resurser för att kunna driva skolorna i egen regi under en period, med målsättningen att hitta en ny ledning som kan vända utvecklingen. Till skillnad från i dag skulle man inte krasst välja mellan att låta en misslyckad skola rulla på, eller stänga skolan och porta eleverna. Istället skulle Skolinspektionen kunna verka för att gradvis vända utvecklingen. Samtidigt är det en reform som implementeras gradvis utan de risker som drastiska omstöpningar av hela skolsystemet skulle innebära. Längs vägen är det också ett rimligt test av statens förmåga att ta på sig ett större ansvar för förvaltning av skolor.

Nima Sanandaji

tekn dr och samhälls-debattör

Stefan Fölster

professor och vd för Reforminstitutet, som medförfattat boken ”Den orättvisa skolan” (2009)