Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

"Tommys föräldrar såg bortom domen"

Enhetschefen dömdes för tjänstefel. Handläggaren friades. Men Tommys föräldrar såg bortom domen.

De kom själva till tingsrätten på tisdagseftermiddagen. Omringade av massmediernas kameror och anteckningsblock läste de domen som avkunnade att enhetschefen på socialförvaltningen i Örgrytes SDN fälldes för tjänstefel.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Tommy Nilssons föräldrar, Ulf och Ingrid, kände sig naturligtvis lättade efter fem års kamp. Den hade inte varit förgäves.

"Vi bestämde oss egentligen redan innan Tommy var dödförklarad att driva det vidare", sa Ingrid Nilsson. "Vi hade egentligen aldrig något val. För Tommys skull måste vi få upprättelse."

Någon fick ta ansvar. Ett viktigt beslut för dem.

Frågan som rätten hade att ta ställning till, och som stora delar socialtjänst-Sverige gått och väntat på, var när LVM (Lagen om vård av missbrukare) ska tillämpas.

Eller närmare bestämt: var går gränsen när en myndighet får använda tvång mot en enskild medborgare. "Ett omfattande och fortgående missbruk" står det i lagen och att personen "löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv".

Tingsrätten konstaterar att den ansvarige är skyldig att vara aktiv. Ett par månader innan Tommy dog hade det kommit fram så mycket information om hans missbruk att "det under alla förhållanden kunde finnas skäl att bereda honom tvångsvård."

Och ansvaret låg på enhetschefen.

Handläggaren hade informerat sin chef och därmed fullgjort sina uppgifter. Därför frias han.

Enhetschefen däremot har agerat oaktsamt och "åsidosatt vad som gällt för hans uppgift" skriver tingsrätten.

Domen är inget under av klarhet och saknar pedagogisk skärpa. Den är ändå entydig i sitt utpekande av var ansvaret låg. Frågan är ändå hur stor vägledning den har för Sveriges socialarbetare.

Den vanligaste kritiken när det gäller all form av tvångsbeslut är att socialtjänstemännen gjort för mycket. I fallet Tommy var det tvärtom.

Man kan tycka att det ändå måste vara bättre att stå åtalad för att ha gjort för mycket än för lite.

Domen kommer antagligen att överklagas. Med tanke på fallets principiella tyngd vore det mycket olyckligt om hovrätten nekar ny prövning.

Efter att ha lyssnat på Tommys beundransvärda föräldrar Ingrid och Ulf Nilssons kommentarer förstod jag att det ändå var en annan sak än själva domen som var viktigare: att deras sons tragiska död har inneburit att fler i hans situation blivit räddade genom tvångsvårdsbeslut.

"Bara detta har varit värt det vi gått igenom", sa Ulf Nilsson.

Andra har fått hjälp.

Antalet tvångsvårdsbeslut av missbrukare i Göteborg ökade de följande åren efter Tommy Nilssons död 2004. I fjol sjönk det något och kommer i år att hamna på en stagnerande nivå.

Siffrorna är komplicerade att analysera. Det finns många faktorer som spelar in. Men man kan med största säkerhet säga att 24-årige Tommy Nilsson inte dött förgäves.

Han gav andra hjälp.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.