25-årige kanadensiske bildpoeten Xavier Dolan är tillbaka i sedvanlig grandios stil, med ett nattsvart hipsterdrama om sexualitet och förljugenhet, hatkärlek, skuld och skam. Liksom tidigare kretsar hans berättelse elegant kring en familjehemlighet, men säger i förbifarten så ofantligt mycket mer. Här besöker Tom, spelad av regissören och manusförfattaren Dolan själv, sin förolyckade älskares familj inför begravningen. Mamman tycks inte medveten om sin sons sexuella läggning. Brodern Francis är, när han väl dyker upp, obehagligt hotfull, labil och despotisk. Han, som gjort det till sin livsuppgift att mörka broderns homosexualitet, är den som dikterar villkoren i byn. Så länge Tom är gäst är han där som broderns vän och kollega, ingenting annat. Snart är det absurda spelet i full gång, med emotionellt ambivalente Tom som gisslan. När demaskeringen väl äger rum ställs avgörande frågor om makt, underkastelse, destruktiva relationer, psykisk ohälsa, klass, och identitet.
Reklamaren Tom, i skinnpaj och tovigt hår, dyker upp som en urban fågel i lantbruksmiljön, i kärleksthrillern som för tankarna till Jägarna, fast med färre stereotyper, tv-serien Torka aldrig tårar utan handskar men också till Gertrud Hellbrands mångbottnade roman om tillhörighet: Veterinären.
