Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Tjuvheder

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Drama

Drama

Tjuvheder

Regi: Peter Grönlund

Med: Malin Levanon, Lo Kauppi, Jan Mattsson mfl

Sverige, 2015 (97 min)

När vi möter henne är tjackpundaren Minna (Malin Levanon) precis på väg att bli vräkt från sin lägenhet. I ett desperat försök att ordna upp tillvaron blåser hon en langare på pengar. Snart jagas hon av inte bara av polisen utan även av knarkleverantören Christer Korsbäck och hans torpeder.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Den nedåtgående spiralen tycks lika obönhörlig för Minna som för Frank (Kim Bodnia) i missbrukardramat Pusher. Av en slump träffar hon Katja (Lo Kauppi), en alkoholiserad före detta undersköterska som nu riskerar att förlora vårdnaden om sin son. Kvinnorna flyttar ihop i en husvagn på en camping utanför stan, där sammanhållningen värmer trots misären.

Malin Levanon, som visat prov på sin begåvning i filmer som Flocken, Återträffen och I skuggan av värmen, gör här ett porträtt som kryper under skinnet på åskådaren. Att hon gått in för rollen långt mer än brukligt märks, förberedelser som inbegripit att sova i fängelse, gå ner 25 kilo i vikt och såga av en tandprotes – eftersom tandstatus tydligare än mycket annat avslöjar din sociala status.

Dynamiska Lo Kauppi tillför ytterligare nerv och är perfekt i rollen som Katja, som slits mellan lojalitet och ambivalens.

Det är lätt att missta Tjuvheder för en dokumentär. Så träffsäker in i minsta detalj är Peter Grönlunds långfilmdebut som genomsyras av ett socialt patos av sällan skådat slag. Berättelsen växer till en samtida uppföljare av Stefan Jarls klassiker Ett anständigt liv. Fattigdom och utsatthet gestaltas lika hjärtskärande som i Babak Najafis poetiska debutfilm Sebbe (2010).

Att låta hemlösa och kriminella medverka i Tjuvheder som sig själva, sida vid sida med verkliga poliser och socialarbetare, förstärker den autentiska känslan. Amatören Jan Mattsson, som nu genomgår metadonbehandling, gick från tilltänkt statist till att fullständigt briljera i rollen som den ärrade hårdingen Christer Korsbäck.

Tjuvheder rör sig i de miljöer även Lars Norén skildrar i pjäsen Personkrets 3:1, bland langare och brukare runt Plattan. Utslagna människor som förbipasserande helst väljer att blunda för – för att slippa se.