The Mauler: "Hade lika gärna kunnat sitta inne"

Att möta Alexander Gustafsson är en lätt förvirrande upplevelse. Här kommer en 196 centimeter lång och 93 kilo tung jätte som är social, nyfiken och på alla vis from som ett lamm. Samtidigt vittnar den krokiga näsan, blomkålsöronen och de väldiga överarmarna om en annan sida. Kort sagt: Alexander ”The Mauler” Gustafsson är en människa du bara vill träffa om förutsättningarna är på din sida. Möter du honom i en MMA-ring väntar däremot en upplevelse som inte är lika trevlig.

Att Alexander Gustafsson i dag är en av världens bästa MMA-fighters är de flesta överens om. Men hans liv hade lika gärna kunnat se helt annorlunda ut. Under den mörka bombarjackan skymtar en nacktatuering med bokstäverna FTW, en förkortning som hos internetgenerationen betyder For The Win men i Alexander Gustafssons fall betyder Fuck The World och är en påminnelse om en mörk tid i livet.

– Hade jag inte upptäckt MMA hade det nog gått illa. Kanske hade jag haft ett vanligt jobb, men jag hade lika gärna kunnat sitta inne. Jag var inne på en dålig, destruktiv bana och hade inte något mål. Det var helt enkelt inte bra för mig.

Alexander Gustafsson föddes 1987 och växte upp på en gård mellan Sala och Västerås. Hans mamma mjölkade kor och pappan var skogshuggare. Pappan valde dock ofta flaskan före barnen, vilket till slut fick Alexanders mamma att ställa ett ultimatum: antingen tog han sig samman eller så var det slut. Pappan valde då att låna 50 000 kronor och sticka till Thailand – och kvar på gården blev Alexander, hans mamma och lillasystern Elina.

När Alexander började sexan skedde det på Stureskolan i Arboga, en stad som han då såg som en metropol. Men med sin knubbiga kroppshydda och annorlunda kläder stämplades han snabbt som lantis. Och när någon fick höra att det på Alexanders gård fanns en ett ton tung avelstjur som hette Ove fick han smeknamnet Bond-Ove, som sedan skulle

följa honom i många år.

Några år senare var Bond-Ove den stora skräcken för alla hetlevrade tonåringar i Arboga, som runt millennieskiftet var full av olika grupperingar som ville visa sig på styva linan. Här fanns stora gäng av både raggare och rasister, och eftersom Alexanders bästa vänner var invandrare blev det ofta bråk med rasisterna. Och med ganska många andra, för den delen. Alexander var uppenbarligen duktig på att slåss och det blev snabbt känt att den som muckade gräl med Bond-Ove fick räkna med att se sina framtänder för sista gången. Under en sommar fick Alexander sju polisanmälningar mot sig och snart hamnade han på ungdomshem. Även där blev det bråk direkt vilket ledde till att han som fjortonåring hamnade i isoleringscell. Och han hann inte vara ute länge innan det blev trubbel igen. På både midsommarafton och midsommardagen 2004 hamnade han i bråk, två bråk som senare skulle leda till att han

dömdes till 15 månaders fängelse.

– Fängelset var tufft. Men samtidigt anpassar man sig, det är en del av människans natur att anpassa sig och acceptera läget. Det finns inte så mycket att göra där inne, man väntar på att det ska bli tisdag så att man får köpa en tidning och lite godis i kiosken. Det var nog mycket tuffare för min familj, för folk som älskar en och som alltid funnits där. Det är de som får ta den riktiga smällen.

Efter avtjänat straff var Alexander Gustafssons plan att ta värvning i Främlingslegionen. Biljetten var bokad, men han kom aldrig så långt. Dagen efter att han blivit av med sin fotboja var han på fest, och det blev bråk igen. Alexander hade precis demonstrerat sin fruktade uppercut när polisen stormade lokalen – och nu tydde det mesta på ett ännu längre fängelsestraff. Men under rättegången lyckades en frivårdare övertyga nämndemännen om att vård var en bättre idé, och snart var Alexander stationerad till det skandalomsusade behandlingshemmet Västkustfamiljen. Något som skulle visa sig bli räddningen för honom.

– Jag gillade Västkustfamiljen, det var inte som någon vanlig fängelsevistelse. Det var hårda tag där. Sängen skulle vara bäddad klockan fyra på morgonen och var den inte det fick man springa en mil. Jag gillade det. Det var det som fick mig på banan igen, säger han.

Det var också på Västkustfamiljen som Alexander introducerades till MMA. MMA står för Mixed Martial Arts och är enkelt sammanfattat en kampsport där man ska slå sin motståndare på vilket sätt man vill. Alexander såg MMA-klipp på nätet och insåg att han nu hade hittat sitt kall. Att vara bäst på att slåss var en egenskap som hittills bara satt honom i trubbel – nu var samma egenskap den som skulle ge honom framgång.

– Jag fastnade direkt och fick en deal på Västkustfamiljen där jag hade kökstjänst hela veckan och lagade käk till alla. Gjorde jag det fick jag åka och träna MMA i nybörjargruppen i Göteborg. Det var en timmes bussresa enkel väg för att komma till träningslokalen, men det var så värt det.

Alexander Gustafsson började träna mer och mer, och snart kunde han gå sina första matcher. Det stod snabbt klart att han hade stor talang för sporten. Motståndarna blev bättre och bättre, men ingen kunde rå på honom. Och efter några år hörde UFC, den amerikanska organisation som sätter ihop alla stora matcher och fightinggalor, av sig. Alexander var inte sen att nappa på erbjudandet och i sin första match knockade han motståndaren på nolltid. Segrarna har sedan dess fortsatt att avlösa varandra. Av 20 UFC-fighter har Alexander Gustafsson – eller The Mauler som han kallas i MMA-sammanhang – vunnit 16, vilket gör att han i dag rankas som en av världens absolut bästa fighters.

Det var Alexanders tränare på klubben Gladius som gav honom det nu så kända tävlingsnamnet The Mauler.

– Han tyckte det var bättre än ”The Outlaw”, som var namnet min träningskompis Reza "Mad Dog" Madadi tidigare gett mig. Och det kan jag kanske hålla med om.

När Alexander började var MMA en ljusskygg sport, som främst utövades i dunkla källarlokaler. En sport som går ut på att de tävlande pucklar på varandra så mycket de kan, och som dessutom haft en tendens att locka personer med en kriminell bakgrund, var aldrig i närheten av att synas på Sportnytt.

– MMA var inte direkt någonting man skyltade med, det var en sport för vilddjur som slogs. När man blev intervjuad då var det alltid för att försvara sporten. I dag är det annorlunda, nu kan de som ställer frågorna mer än jag själv kan, säger Alexander.

Även om kritiker med jämna mellanrum sticker ut hakan, är det uppenbart att MMA fått ett betydligt bättre rykte under de tio år Alexander Gustafsson utövat sporten. När han i januari förra året skulle möta Anthony ”Rumble” Johnson på Tele2 Arena lyckades han med konststycket att locka

30 000 personer i publiken – däribland Mona Sahlin – trots att matchen gick klockan fyra på natten.

– Det var helt galet, det kunde jag aldrig tro. Men jag är väldigt glad att sporten börjar få den respekt den förtjänar, MMA-utövare tillhör ändå de idrottare som tränar absolut hårdast. I dag får vi mer respekt och uppskattning och det är väldigt kul.

Om början av den professionella karriären var en riktig framgångssaga för Alexander Gustafsson, har det gått betydligt trögare senaste året. Matchen på Tele2 Arena slutade med att Alexander förlorade redan i första ronden.

– Jag vet inte vad som gick snett. Jag hade full kontroll på matchen. Sen blev det bara svart. Jag tänkte att jag måste upp från marken för att inte förlora matchen. Men domaren gick in och dödade (avslutade matchen, reds. anm.), då fattade jag att det var torsk och då ville jag bara gå hem och lägga mig.

Inte heller gick det bättre i nästa match, då han efter en jämn batalj förlorade på poäng. Sedan dess har Alexander Gustafsson inte fightats. Under tiden har han tränat stenhårt och nu är han mer taggad än någonsin på att kliva in i buren igen. Som professionell fighter vet man aldrig när nästa stora match väntar – och tills telefonen ringer är det bara att träna på så hårt man kan.

– Ingenting är bokat men jag hoppas det kan bli en match mot slutet av sommaren. Jag vill ta en match så att jag hittar flowet igen. Min målsättning är väldigt enkel. Jag ska bli bäst i världen.

Magnus Carlsson

puls@gp.se