Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Teodorescu: "Öppna era hjärtan"-politiken vid vägs ände

Ledarkrönika: Om man misslyckas med integrationen, eller tappar kontrollen över mottagandet, kommer "öppna era hjärtan"-politiken förr eller senare att resultera i stängda gränser.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Acceptansen för en generös migrationspolitik sammanhänger med hur väl vi lyckas med integrationen. Om man misslyckas med integrationen, eller tappar kontrollen över mottagandet, kommer "öppna era hjärtan"-politiken förr eller senare att resultera i stängda gränser. När jag påpekade detta på SVT:s valvaka för två år sedan var det en kontroversiell hållning. Bara veckor innan hade dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt hållit sitt "öppna era hjärtan"-tal.

Att över huvud taget (offentligt) resonera kring hur många människor Sverige kunde ta emot var vid denna tidpunkt tabubelagt bland våra politiker. Märkligt kan tyckas eftersom inget parti i praktiken drev för oreglerad invandring.

Förr eller senare har blivit den 21 juni 2016. I dag klubbades de nya asylreglerna igenom i riksdagen. Lagändringen, som ska gälla i tre år med start den 20 juli, har ett tydligt syfte: att kraftigt minska antalet asylsökande till Sverige. Under kommande tre år ska Sverige anpassa det inhemska regelverket till EU:s miniminivå. Regeringen hoppas att ett minskat tryck på Sverige ska leda till en jämnare fördelning inom unionen. Enbart hoppet kommer man dessvärre inte att komma särskilt långt med. Splittringen inom EU är enorm, och i skrivande stund vet ingen vad ett eventuellt Brexit kan innebära.

En rad remissinstanser har kraftigt fördömt det utkast till lagrådsremiss som regeringen skickade ut tidigare i år. Regeringen har delvis hörsammat kritiken men de stora dragen består. I stället för som i dag permanenta uppehållstillstånd ges tidsbegränsade, tillfälliga. Den som bedöms som "flykting" får uppehållstillstånd i tre år, den som är "alternativt skyddsbehövande" får 13 månader, med möjlighet till förlängning. För permanent uppehållstillstånd krävs bland annat att den asylsökande har ett arbete och är självförsörjande. Reglerna för familjeåterförening och anhöriginvandring stramas också upp vilket innebär att i princip bara den som ges "flyktingstatus" har rätt till familjeåterförening.

Det är mycket ledsamt att vi nått en punkt där dessa åtgärder blivit absolut nödvändiga. Men, om Sverige ska kunna fortsätta vara en frihamn för människor på flykt, måste något radikalt göras som garanterar ett långsiktigt hållbart mottagande. Återigen, acceptansen för en generös migrationspolitik sammanhänger med hur väl vi lyckas med integrationen. 

Det senaste decenniets misslyckande är en dyrköpt läxa. Om vi skulle vakna upp i morgon och inte minnas hur det var i går vilket slags system, givet hur verkligheten är beskaffad, hade vi då skapat?