Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Britt Nedestam tar hjälp av Nick Abrahamsson i klass EE1b på Lerumsgymnasiet för att illustrera hur teckenspråket Tassels ser ut.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Teckenspråk som bygger på beröring

Britt Nedestam vill introducera ett nytt teckenspråk i Sverige som ska hjälpa personer med flerfunktionsnedsättning. Behovet finns, nu har hon fått stipendium från Jonseredsstiftelsen i Partille.

Vi träffas på Lerums gymnasium där Britt Nedestam är lärare till vardags. Vid sidan om har hon under flera år skrivit eller gett ut böcker som på ett eller annat sätt ger kunskap och hjälp för personer med funktionsnedsättning och deras familjer. Det är sonen Eriks funktionsnedsättning som gör att Britt Nedestam är engagerad. För drygt ett år sedan kom hon i kontakt med det engelska teckenspråket Tassels.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– I svenskt teckenspråk gör man tecken på sig själv men här gör man tecknen tillsammans, säger hon.

Språket bygger på känsel och beröring, så kallat taktilt teckenspråk, och underlättar för personer med funktionsnedsättning på tidig utvecklingsnivå som ofta har svårt att kommunicera och är vana vid att bli hanterade på olika sätt i vardagen.

– Det är tecken för vardagssaker, som att äta, sova eller byta sond. Tecknen är signaler som förbereder på aktiviteter. Så att det inte bara kommer händer som gör saker.

Det taktila teckenspråk som redan finns i Sverige är utformat för normalt begåvade och inte för personer på tidig kommunikativ nivå. Den största skillnaden är det så kallade kontakttecknet som inleder alla tecken och tydligt visar att kommunikationen börjar. Samtidigt som man säger namnet på personen läggs händerna på personens axlar för att sedan dras nerför armarna ut till händerna. Personens händer placeras sedan över ens egna så att han eller hon när som helst kan välja att ta bort dem.

– Det Eriks assistenter saknade var att kunna säga nu slutar jag, nu går jag, hejdå. Vi har övat Tasselstecknet för "hej då" sedan i augusti, nu letar Erik inte längre efter personer som sagt hejdå.

En annan skillnad är att tecknen kan anpassas till individen. En person som till exempel inte kan röra en arm kan istället göra tecken bara med den andra.

Britt Nedestam hoppas att Tassels ska göra vardagen mer begriplig för dem som har särskilda behov.

– Det är som när man är i ett annat land och inte kan språket, man känner sig utsatt. Så är det för de här barnen varje dag.

Efter att ha presenterat teckenspråket för en logoped och en stödpedagog på Drottning Silvias barnsjukhus och fått positiva reaktioner tog hon kontakt med de engelska upphovsmakarna för att få översätta och ge ut deras bok om Tassels i Sverige. De gillade idén. Nu har Britt Nedestam fått stipendium för att jobba med boken, introduktionsfilmen och en cd med bilder som följer med. Till sin hjälp med översättningen har hon en av Eriks assistenter som också är översättare, Karolina Oldsberg.

– Det är ganska många logopeder som hört av sig och förbokat ett exemplar. I slutet av månaden ska boken vara klar.

Fakta: Britt Nedestam

Bor: I Mölnlycke.

Familj: Man Stefan, son Erik och dotter Ingrid.

Arbetar: Lärare på Lerumsgymnasiet.

Aktuell: Har fått stipendium för att utveckla Tassels i Sverige av Jonseredsstiftelsen och Stiftelsen Fru Mary von Sydows, född Wijk, donationsfond.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.