Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Tar snabbaste vägen tur och retur

Hon kom som orienterare, men tog snart ut ny kompassriktning. Nu är Isabellah Andersson ett stort svenskt EM-hopp i maratonlöpning.

Efter en lång vinter hemma i Kenya är Isabellah tillbaka hemma i Sverige. Just det, "hemma" finns på två kontinenter. För dottern Beyoncé, 15 månader, är hemmet över allt där mamma och pappa finns.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vi träffas hos svärföräldrarna Gertrud och Åke Andersson uppe på Nissaråshöjden i Hindås, med vidunderlig vy över Östra Nedsjön och sikt ända till Göteborg. Isabellah har varit ute i skogen och tränat. Utan karta.

- Nu kan jag terrängen, men i början sprang jag vilse, bekänner hon, fast jag hade karta med mej och hittade tillbaka. Sämre orienterare än så är jag inte.

Det var orienterare hon ville bli. Det är ingen enkel uppgift om man bor i Kenya. I landet finns kanske fem kartor och det är minst sagt ont om lämpliga tävlingsområden. Ser det bra ut kan man räkna med att det handlar om ett reservat.

- Med vilda djur. Och vilda människor, förklarar Isabellah.

Via kontakter med studerande svenskar som var orienterare kom hon till Sverige 2004. Hemma igen försökte hon få igång orienteringen och för att lära mera gjorde hon ett nytt besök i Sverige. Där ingick en visit vid orienteringsgymnasiet i Blekinge.

Hon hämtades i bil vid stationen i Falköping av gamle landslagsmannen Lars Andersson, lärare vid skolan.

Tycke uppstod och året efter gifte de sig.

- Jag ansåg att det skulle ta för lång tid att lära orientering från grunden, så Isabellah satsade på löpning istället, säger Lars.

Sedan har det gått fort, på många sätt. Isabellah har ännu inte nått sin högsta nivå, det står klart, att hon födde barn innebar bara ett ganska kort avbrott i karriären och just nu är hon bättre än någonsin.

- Löpningen har blivit ett beroende, jag mår dåligt när jag inte kan springa, säger hon.

Oftast mår hon uppenbarligen bra, för hon springer nästan jämt. Den dagliga dosen är 35 kilometer, men undantag enbart i samband med tävlingar. Och allt är klart vid ettiden på dagen, efter två tuffa löppass!

- Jag ser när det är dags att ta det lugnare, det är en fördel med att vara tränare och leva ihop med löparen, förklarar Lars. Men Isabellah är väldigt duktig på att få med träningspassen i det dagliga livet, hon behöver aldrig tvingas.

Ett exempel: efter missat flyg och nödstopp en natt på hotell blev nästa träningspass en löptur på 18 kilometer till morgonflyget.

Tidiga kvällar och tidig uppstigning är en förutsättning för att programmet ska hålla. Två pass före lunch är vanligast i Kenya, inte minst för att eftermiddagshettan ska kunna undvikas.

- Faktum är att det nästan blir ett helt dygns återhämtning med det här programmet, konstaterar Lars Andersson, och det är inte minst viktigt.

Förutsättningarna för framgång har byggts upp under flera år. I löpareldoradot Eldoret, på 2 100 meters höjd, har hon sitt kenyanska träningsläger med bland annat två avlönade farthållare, en för banlöpningen och en för den hårda och ojämna röda sanden på stigarna.

Redan i januari slog Isabellah svenskt rekord i maraton genom att bli femma i Dubai. Bara etiopiskor och kenyanskor var före. Tiden, 2.26,52 var sju minuter bättre än hennes gamla personbästa och tre och en halv under det gamla rekordet!

Hur långt räcker det i Barcelonas Europamästerskap 31 juli? En plats bland de tio bästa? Kanske rent av medalj? Isabellah Andersson är i varje fall inte nöjd med att enbart vara med. Hon tackade till exempel nej till VM förra året, trots att hon var kvalificerad.

- Jag siktar inte på någon speciell placering utan bara på att vara i toppform och göra mitt absolut bästa, säger hon.

Fram till dess finns mål på vägen. Efter helgens terräng-SM är Göteborgsvarvet nästa stora. Det är femte året i sträck hon startar och två gånger har hon blivit tvåa.

- Jag siktar på att vinna och att slå mitt rekord på halvmaran (1.10,02 i Holland för en månad sedan), säger hon. För första gången känner jag att jag verkligen ska kunna fightas om segern och Göteborg betyder mycket för mej.

Här gjorde hon sin första start i femdagarsorienteringen, här genomförde hon sin första halvmara, här har hon sin svenska sida av släkten och här trivs hon.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.