Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Synen på rehabilitering måste ändras

Vi har märkt en hårdare attityd i samhället mot sjuka och funktionshindrade. Varför ges den medicinska rehabiliteringen alldeles för knappa resurser? Det slår hårt mot personer med funktionsnedsättning, vars hälsa och livskvalitet riskerar att försämras, skriver bland andra Margit Svensk, DHR Göteborg.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Medicinsk rehabilitering är viktig, inte bara direkt efter skadan eller i samband med det första insjuknandet. Det behövs ofta återkommande rehabiliteringsperioder för att upprätthålla en så god funktionsförmåga och livskvalitet som möjligt oavsett om man arbetar eller inte.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Resurserna för inneliggande rehabilitering, som man söker via Remitteringssekretariatet på Sahlgrenska, är i dag alltför otillräckliga. Det avsätts cirka 43 miljoner för hela Västra Götaland och hälften, cirka 1 000 av 2 000 sökande med remiss, får därför avslag. Dessutom ett avslag där motivering och vem som fattat beslutet saknas. Det ger en känsla av godtycklig bedömning och öppnar för spekulationer.

Eftersom hälften måste prioriteras bort blir kriterierna hårda. Ett skäl till avslag är t ex att man inte anses kunna tillgodogöra sig intensiv träning. Är man för dålig för att träna 5 dagar/vecka i 3-4 veckor, kan man alltså få avslag. De som borde prioriteras gallras bort. Vi anser i stället att rehabilitering och träningsintensitet borde vara individuellt anpassad och utgå från patientens behov. En vårdplan borde vara obligatorisk.

Parodoxalt inte ökat

Trots att man 2009 kom fram till att de diagnosgrupper som var i behov av återkommande rehabiliteringsvistelser borde utökas från 5 till 13, har resurserna paradoxalt nog inte ökat. Detta trots upprepade påstötningar i flera år från DHRG (Delaktighet, Handlingskraft, Rörelsefrihet, Göteborg), vars medlemmar upplever det allt svårare att få återkommande rehabiliteringsvistelser beviljade. Eftersom regionen fattat beslut om att utöka antalet diagnosgrupper borde också mer resurser tillföras! Det är anmärkningsvärt att rehabiliteringsbehovet hos funktionshindrade negligeras på detta sätt av Regionen!

Den som har långvarig smärta får i dag till exempel inte åka på inneliggande behandling utan hänvisas till poliklinisk behandling i Göteborg och Kungälv. Men för många funktionshindrade innebär det en stor ansträngning, om det ens är möjligt, att ta sig till olika mottagningar och vid olika tider på dagen. En sammanhållen rehabiliteringsvistelse på några veckor där man vårdas inneliggande, kan vara det enda sättet att orka träna något över huvud taget! Man får då också träffa flera olika specialister som till exempel rehabiliteringsläkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och psykolog. Forskning har visat att teamarbete är bra vid rehabilitering. Det blir bättre kommunikation mellan vårdgivarna om alla befinner sig ”under samma tak”. Dessutom får patienten miljöombyte och får träffa andra i samma situation.

Hårdare attityd

Vi har märkt en hårdare attityd i samhället mot sjuka och funktionshindrade. Det är framför allt arbetsrehabilitering som prioriteras och uppmärksammas. Men vi tror att det på sikt medför stora samhällsekonomiska kostnader, då de som nekas rehabilitering, riskerar att bli sämre och att bli mer beroende av läkarvård, sjukgymnastik, dyra läkemedel etcetera. Det är därför en kortsiktig, ekonomisk besparing att inte utöka anslaget till denna form av rehabilitering och till rehabilitering över huvud taget.

Varför ges den medicinska rehabiliteringen så lite resurser? Varför ser man inte till behovet hos den enskilde? Vi vill ha svar från våra sjukvårdspolitiker på detta!

Margit Svensk

med kand, DHR Göteborg

Anna Ljungqvist

sjuksköterska, vårdlärare, DHR Göteborg

Gulli Kohlström

fil dr i sociolog, DHR Göteborg

DHR – Delaktighet, Handlingskraft, Rörelsefrihet – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder