Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Sverige föregår inte med gott exempel

Sverige har en lång tradition av att gå före i miljöpolitiken. Men sedan alliansen tog över rasar Sverige på de globala miljörörelsernas lista över länderna med bästa klimatpolitiken, skriver Lorentz Tovatt (MP).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

När miljöminister Lena Ek nästa vecka åker till FN:s klimattoppmöte i Qatar är det med ett ytterst begränsat förhandlingsmandat och med historiskt låga ambitioner. Sveriges knappa internationella klimatpolitik har nu börjat ge eko i resten av världen, och det börjar bli tydligt att regeringen inte längre kan kalla sig för föregångare.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Sverige har en lång tradition av att gå före i miljöpolitiken och agera som en konstruktiv part i de internationella klimatförhandlingarna. Men sedan alliansregeringen tog över 2006 har det hänt något. Sveriges internationella rykte började flagna.

Denna trend blir extra tydlig när man tittar på den globala miljörörelsens dom över olika länders klimatpolitik. CAN rankar varje år, i samband med FN:s klimattoppmöten, de olika ländernas progressivitet. År 2007 låg Sverige på en tiondeplats men har sedan dess rasat ordenligt på listan. Förra året hamnade vi på en föga imponerande 34:e plats.

Läget ännu sämre

Inför årets förhandlingar ser läget ännu sämre ut. Regeringens förberedelser inför mötet och den höstbudget som tidigare presenterats har inneburit en rad ambitionssänkningar. För det första har klimatfinansieringen halverats. Detta är ett brott mot tidigare Svenska klimatlöften till utvecklingsländerna och till de allra fattigaste. I förhandlingar där det gäller att få med sig så många länder som möjligt, riskerar detta svek att spä på den spricka som redan råder mellan rika och fattiga länder i klimatförhandlingarna.

Utöver detta har den tidigare klimatfinansiering som betalats av regeringen plockats från biståndsbudgeten. Även detta är ett brott mot klimatkonventionen eftersom det i denna tydligt framgår att klimatfinansiering måste vara ny och additionell. Det säger sig självt att fattiga länder knappast vinner något på att pengar flyttas från fattigdomsbekämpning till klimatfinansiering.

Sverige har svängt i frågan

För det andra har Sverige svängt i frågan om de utsläppsrätter som blivit över från Kyotoprotokollet. Tidigare har regeringen haft en förhållandevis tydlig linje, med ambitionen att EU och Sverige ska skrota de utsläppsrätter som blivit över från den första åtagandeperioden. Detta på grund av att det funnits allt för många utsläpprätter i systemet, vilket skapat ett för lågt pris på att släppa ut koldioxid i atmosfären. Nu har regeringen alltså övergett denna linje, vilket kan få som följd att den andra åtagandeperioden under Kyotoprotokollet blir urvattnat och ambitionsfattigt.

För det tredje har regeringen under många år drivit en oambitiös och rättsosäker linje kring beräkningen av utsläpp i skogssektorn, en linje som starkt bidragit till raset på rankningslistorna. Genom att fuska med beräkningen av utsläppen vill regeringen kunna tillgodogöra sig utsläppskrediter som sedan kan släppas ut i andra sektorer. Om linjen får gehör på förhandlingen resulterar det i en drastisk ambitionssänkning och hotar Kyotoprotokollets validitet.

Domen över Sverige är hård

Den internationella miljörörelsens dom av Sveriges klimatpolitik har varit hård de senaste åren. Men med den politik som regeringen för är det knappast märkligt att vi år efter år ramlar ner på rankningen av världens mest klimatprogressiva länder. Och ju längre tiden går med denna politik blir det svårare och svårare att med hedern i behåll kalla sig för ett föregångsland.

Lorentz Tovatt (MP)

observatörsdelegat på de senaste fyra klimattoppmötena och skribent på Supermiljöbloggen.se