Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Svenska är ett rimligt krav

Den som vill bli svensk medborgare bör klara språket och ha grundläggande kunskaper om Sverige.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Medborgarskap är inte en tom formalitet. Den som blir medborgare i ett land får rättigheter, men åtar sig också ett demokratiskt ansvar. Detta kan svårligen utövas utan grundläggande språkkunskaper och insikter i hur landet fungerar politiskt och socialt.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Folkpartiet presenterade i går ett integrationspolitiskt program där kunskaper i svenska ställs som krav för medborgarskap. Det är inte första gången Folkpartiet kräver detta, men bra förslag tål att upprepas och trägen vinner – förhoppningsvis. Någorlunda kunskaper i svenska är ett rimligt principiellt villkor för medborgarskap. Att det måste finnas utrymme för undantag är självklart. Det gäller alla principiella villkor.

Integrationen av invandrare beskrivs gärna som ett problem. Och det är ett allvarligt samhällsproblem att endast varannan invandrare som kommer till Sverige för att få skydd, eller som anhörig till någon som fått skydd, har arbete efter sju år. Men integrationen har också en annan sida. 600 000 utrikes födda arbetar i Sverige. Utan deras insats skulle Sverige varken ha tillräckligt med läkare eller busschaufförer.

Långsam integration är i första hand ett arbetslöshetsproblem. Den viktigaste integrationspolitiken är därför en generell politik för lägre arbetslöshet.

Utan större efterfrågan på arbetskraft blir även en bättre integrationspolitik tämligen meningslös.

Folkpartiet föreslår flera lagändringar som innebär ökade krav på arbetslösa invandrare – även svenska arbetslösa får man förmoda. Flera av kraven är i sig rimliga, men förutsätter att stat och kommun bjuder till i motsvarande mån.

Kravet på motprestation för den som kan arbeta men lever på bistånd blir bara meningsfullt om det finns riktiga arbetsuppgifter eller seriösa studier att gå till.

Det är inte meningsfullt att utsätta vuxna för ”dagisverksamhet”.

Slopad eller minskad ersättning för den som inte vill flytta till ett erbjudet jobb är i högsta grad rimligt. Men problemet torde vara begränsat jämfört med bristen på jobb att flytta till.

Folkpartiets integrationspolitiker oroar sig gärna över att nyanlända invandrarkvinnor ägnar för mycket tid åt sina små barn i stället för att hasta till den svenska arbetsmarknaden.

Det kan vara rimligt att begränsa möjligheten till retroaktiv föräldrapenning – alltså föräldrapenning för tiden innan familjen anlände till Sverige. Men skall effekten bli att mammorna lär sig svenska fortare på SFI måste det finnas bra barnomsorg som nyanlända invandrarkvinnor kan ha förtroende för. Oro för hur barnen har det är ingen bra studiesituation.

Som väl är strör Folkpartiet även en smula socker på havregrynsgröten. Att betala ersättning för handledning åt företag som erbjuder yrkespraktik för nyanlända är en bra idé.

GP 13/6 -12