Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Sven Otto Littorin avgår

Trycket blev för hårt. – Jag är inte Stålmannen, sa han med gråten i rösten.

Mitt under valrörelsen där jobben är viktigaste frågan avgår alliansregeringens moderata arbetsmarknadsminister med omedelbar verkan.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Privata skäl ligger bakom. Sven Otto Littorin är sedan två år tillbaka inne i en tvist om vårdnad och underhåll med sin exfru. Nu orkar han inte längre, sa han vid en snabbt sammankallad presskonferens i Visby.

- Jag har tre skäl. De heter Emma, Gustaf och Arvid. De har fått betala ett högt pris för mitt jobb, sa han under en känslosam presskonferens.

Sven Otto Littorin beskrev sedan hur han pressats av mediernas bevakning och intresse för hans privatliv.

- Jag har gått igenom djupa depressioner och tagit professionell hjälp för att ta mig ur dem.

- Jag har funderat igenom det här under en längre tid. I går i tingsrätten förstod jag att tvisten kommer att fortsätta. Då orkar jag inte längre. Min gräns är nådd.

Tillbakadragen roll

I valrörelsen 2006 var Sven Otto Littorin Moderaternas partisekreterare. Han var en av arkitekterna av partiets omorientering och valframgång.

I regeringen fick han rollen som arbetsmarknadsminister, men har under senare år inte haft en framträdande roll. Trots krisen på arbetsmarknaden har Littorin inte dominerat debatten om lösningarna.

Men så sent som i dagen upplaga av Dagens Industri gör han ett anmärkningsvärt politiskt uttalande genom att ta ställning för lagstiftad kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser. Det är ett förslag som alliansen inte står bakom.

Men det är inte politik som uppges ligga bakom den plötsliga avgången. Istället hänvisar Sven Otto Littorin till en mycket pressad privat situation under lång tid. Han mår dåligt och lägger skuld på en mediebevakning som han beskriver som totalt hänsynslös.

- Jag har haft en oerhört tuff tid. Jag är inte längre beredd att betala det här priset för barnens skull, för min familjs skull, för min fästmös skull, men också för min egen skull, säger han.

Reporter ringde dottern

Han ger exempel på hur han tycker att medierna har gått över gränsen:

- Min sextonåriga dotter blev uppringd av en journalist som undrade hur det kändes att hennes pappa låg på hjärtintensiven på S:t Görans sjukhus. Jag hade av naturliga skäl inte själv haft möjlighet att ringa henne.

- Hur tror ni att det känns när min dotter får ett besked av en journalist som hon tolkar som att hennes pappa ligger döende på sjukhus?

Sven Otto Littorin beskriver känsla av maktlöshet.

- Jag är inte Stålmannen. Men jag är heller inte någon Snövit. Jag har gjort saker som jag ångrar, som jag inte är stolt över.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.