Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

"Man måste varaen bra snickaremed hantverket ut i fingerspetsarna"Sven-Anders Torstensson

Sven-Anders är Sveriges äldste orgelbyggare

Han började redan som 14-åring som lärling i Smedmans orgelbyggeri i Lidköping. Efter 63 år är Sven-Anders Torstensson fortfarande i full gång och har som 77-åring hunnit bli Sveriges äldste ännu aktive orgelbyggare.

Numera är han sin egen och det handlar mest om renovering av äldre orglar. Ingen brist på jobb och det är många dammiga och lite slitna instrument som väntar på översyn.

Fullt upp får vi erfara när vi ska försöka hitta tid för en intervju med pensionären. Det blir ett ivrigt bläddrande i almanackan innan vi hittar en lucka för möte med nestorn som fortfarande bor i sin gamla hemstad Lidköping.

– Orgelbyggare är inget man lär sig i skolbänken, konstaterar Sven-Anders.

För egen del fick han efter sju år i skolan frågan från det kända Smedmans orgelbyggeri om han ville börja som lärling 1953. Självklart blev svaret ja för den unge gossen och endast 14 år fyllda började han jobba med det han helst av allt ville, något praktiskt inom musiken.

Musiken och kontakten med kyrkan fanns i släkten. Både far och farfar spelade fiol och satt vid orgeln också när så krävdes. Far var dessutom kyrkvärd i ortens kyrka. Själv minns han sin musikala debut som 12 åring då han kompade Hosianna till kyrkans kör. Pojkarnas intresse för musik i skolan var inte överväldigande men tre-fyra stycken lockades ändå med både i kör och solosång.

Sven-Anders är en ödmjuk herre som gärna erkänner att han, trots sina många år med instrument som heltidsjobb, inte är någon större musiker. Men det handlar nog mest om att övning kräver färdighet och den övningstiden har aldrig Sven-Anders haft.

Lidköping har en lång tradition av orgelbyggeri. Smedmans orgelbyggeri hade både framgångar och motgångar under årens lopp. 1997 var det slut och Sven-Anders kunde se tillbaka på 42 år på samma arbetsplats. Nu blev han egen och jobben strömmade in.

Sven-Anders har under sin långa yrkesbana fått uppleva hur instrumenten förändrats under årens lopp.

– Modet har gått i 20-årscykler, säger Sven-Anders. På 1930-40 talen var det mjuka behagliga toner, 1950-talet var det barockinstrument som gällde och sen återkom de äldre tonerna igen.

Revolutionen inom tekniken och digitala lösningar kanske tar över även i orgelbranschen?

– Inte alls, säger Sven-Anders som inte tror att digitala instrument kommer att slå ut den klassiska piporgeln, som ger helt andra toner. En duktig organist vill ha en riktig orgel.

Det har under årens lopp funnits massor med orgelbyggerier i Sverige och de svenska instrumenten är kända för hög kvalitet. Men ändå har det gått upp och ner i satsningarna på kvalitetsorglar. I dag har kyrkorna krympande ekonomi och det märks i branschen. Pengarna ska räcka till mycket och nya eller upprustning av äldre instrument kommer inte alltid i första hand. Inom branschen är man också oroad över den åldrande organistkåren som inte fylls på underifrån i tillräcklig takt för att säkra framtiden.

– Vi har många jätteduktiga organister i Sverige och de är värda ett fullgott instrument, anser Sven-Anders.

I snart sagt varje hem fanns förr en tramporgel. Det var före tevens och även radions tid. Många av dessa orglar reades ut eller skänktes bort under 1950-talet. De flesta var av typ med luft som sögs in när man trampade på pedalerna. De franskbyggda från senare delen av förra seklet drevs däremot med tryckluft.

– De senare har en fantastisk ton och räddas dessbättre ofta undan sophögen, säger Sven-Anders. Dessa gamla instrument har också ett högt värde på marknaden idag.

Vad krävs då av en bra orgelbyggare?

– Man måste vara en bra snickare med hantverket ut i fingerspetsarna bokstavligt talat, säger Sven-Anders. Man måste också som intonatör ha god känsla för klanger.

Dessa egenskaper har Sven Anders utvecklat under sina 63 aktiva år och de gör honom efterfrågad i vida kretsar med tonvikt på Skara stift med omnejd. Han bygger inte längre hela orglar utan renoverar mest äldre, plockar isär och rensar och byter ut delar som pipor. Rad för rad. Samt stämmer instrumenten

Herrestads församling med Hanz Blomdahl som drivande musiker lyckades övertala Sven-Anders Torstensson att ta ett större jobb nyligen. Hela orgeln byggdes om till ett modernt instrument. Den över hundra år gamla orgeln plockades ner i sina beståndsdelar och i Sven-Anders verkstad förnyades den till en mångsidig och ackompanjemangsvänlig orgel.

Redan vid invigningen fick Sven-Anders mycket beröm för sitt arbete och köerna till orgelpallen är långa från framstående organister.

– Detta var ett stort uppdrag att ge sig på i min ålder, erkänner Sven-Anders.

Han tänkte och planerade och frågade hustrun innan han tackade ja. Sven Anders får ofta frågan vem som tar över när han framöver kommer att lägga av.

– Ingen aning, säger han. I dag är jag ganska ensam och det tar lång tid att få tillräcklig erfarenhet. Teori under några skolår räcker inte.

Några planer på pensionering har han inte.

– Så länge jag är frisk är det ett stort nöje och förmån att få hålla på med det roligaste jag vet, konstaterar den pigge pensionären.