Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Stoppa avvisningarna till Irak

Under tisdagsnatten skickade Sverige ännu ett specialchartrat plan fyllt av människor till Irak, där säkerhetsläget är mycket ostabilt. Vi vill att Sverige respekterar FN:s flyktingorgans starka avrådan att skicka personer tillbaka till Irak. Så länge detta inte görs kommer vi ställa oss i vägen och försöka förhindra att människor skickas tillbaka till ett land där de tvingas gömma sig undan förföljelse och död, skriver Sara Johansson och Josefin Risberg för Aktion mot deportation.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Under tisdagsnatten skickade Sverige ännu ett specialchartrat plan fyllt av människor till Irak, där säkerhetsläget är mycket ostabilt. Vi var många som var vid flyktingförvaret i Kållered under kvällen för att försöka stoppa tvångsavvisningarna till Irak. Polisen spärrade tidigt av området kring förvaret samt ändrade plötsligt tiden för transporten till Landvetter. Detta förvärrade osäkerheten för de intagna och möjligheten för oss att demonstrera vid platsen blev svårare.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vi vill att Sverige respekterar FN:s flyktingorgan UNHCR:s starka avrådan att skicka personer tillbaka till Irak. Så länge detta inte görs kommer vi ställa oss i vägen och försöka förhindra att människor skickas tillbaka till ett land där de har svårt att överleva och tvingas gömma sig undan förföljelse och död.

Ombord på planet fanns det personer som av olika anledningar haft starka skäl att fly. Att ta sig till Europa är allt annat än lätt och riskfritt. Det är inget man gör i första hand, utan av rädsla för sitt eget eller sin familjs liv. Ombord på planet finns både vuxna och barn samt många sjuka och skadade. Dessa riskerar spännas fast, sättas med handfängsel eller en luva över huvudet, samt tvångsmedicineras i många långa timmar till Irak.

Inför avvisningen bortser man från att berätta för flyktingarna om vilken tid de ska hämtas. Detta blir en oerhört stressad situation för dem och deras anhöriga som är kvar i Sverige. Många har inga vänner eller släktingar att återvända till i Irak och folk skickas dessutom till Bagdad trots att många kommer från andra delar av landet.

Tas inte på allvar

Många asylsökande vittnar om att deras berättelser inte tas på allvar i migrationsprocessen utan förminskas och osynliggörs. I stället för att se till den situation de befinner sig i sätter myndigheterna människor i fängelselikt förvar. De vägras många gånger sjukvård, känner ofta inte till sin rätt till advokat och får inte information om vad som kommer att ske.

Det är inte ovanligt att familjer som hamnar i förvaret splittras. Barnen hamnar i fosterhem och är under tiden separerade från sina föräldrar. Samtidigt som gömda familjer tillfångatas, ofta under dramatiska omständigheter, blir barnen som redan är traumatiserade placerade hos främmande människor. Detta är i strid med barnkonventionen.

På onsdagsmorgonen landade ytterligare ett flygplan i Bagdad och ingen kan säkerställa att dessa personer kommer att överleva. Väldigt många människor vittnar om tortyr och vidriga förhållanden när de landat i Irak och måste gömma sig eller åter fly. En irakier som nyligen tvångsavvisats från Sverige berättar att han redan på flygplatsen i Bagdad greps och torterades i en vecka.

Aktivister inför rätta

Samtidigt som dessa irakier lämnas på flygplatsen i Bagdad på onsdagsförmiddagen ställdes 13 personer inför rätta i Göteborgs tingsrätt anklagade för ohörsamhet mot ordningsmakten. Dessa personer har genom ett aktivt ickevåldsagerande satt sig i vägen för att förhindra tvångsavvisningar. Rätten visade ett tydligt ställningstagande mot de åtalade och ovilja att ta in det större sammanhanget.

Sverige har dömts flera gånger av FN:s tortyrkommitté men fortsätter trots det att utvisa irakier. Genom att systematiskt förminska aktivisterna och kalla dem ungdomar och bråkstakar väljer rätten och ofta även media att bortse från den allvarliga situation som dessa irakier står inför.

Därför väljer vi i stället att fira ohörsamheten, solidariteten och den civila olydnaden. Vi ifrågasätter att dessa personer överhuvudtaget står åtalade, när de i själva verket endast agerat ansvarsfullt mot de inhumana deportationerna. Vad bör anses vara ett brott, att försvara oskyldiga människors liv eller att ha en migrationspolitik som inte skyddar liv?

Regeringen har tydligt visat vad den har för människosyn. Vi ställer oss frågande till vilken migrationspolitik vi vill ha. Ska vi tyst se på detta ansvarslösa och hemska agerande? Självklart inte!

Sara Johansson

Socionomstudent

Josefin Risberg

Fritidsledarstudent

för folkrörelsen Aktion mot deportation