Staffan Hellstrand | Blod & tårar

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

När började Staffan Hellstrand låta som Plura? Säkert för länge sedan, jag vet inte riktigt, men det har aldrig varit så uppenbart som i balladen Broar i regn där det verkligen känns som om Hellstrand besjunger någon av Norrköpings många broar. Och det är inte det märkligaste på Staffan Hellstrands nya album, det riktigt udda är den hopplösa ljudmatta från 1980-talet som Hellstrand och producenterna Johannes Berglund & Mikael Häggström rullat ut över snart sagt varenda låt. Enda undantagen är Thåströminfluerade Det var inte du och fina pianoballaden Kär som snarare vänt blicken mot John Lennons 70-tal.

ANNONS