När klockan slog åtta på söndagsmorgonen gav Magnus Wislander sig ut i skidspåret för att ta sig i mål på Vasaloppet. Efter sju och en halv timme hade han passerat Oxberg och började så sakta att närma sig målet i Mora.
Dit kom han så småningom.
Efter 11 timmar, 12 minuter och 22 sekunder.
– Det var det värsta jag har gjort, det var vidrigt, säger han efter att han tagit sig över mållinjen.
Vad var det som var så vidrigt?
– Det fanns inga spår och det var inget glid!
Var du nära att bryta?
– Ja, i Evertsberg var jag väldigt nära att skita i det här. Men jag fick lite massage och kände på det och tänkte att jag skulle få prova i alla fall.
En imponerande bedrift av den nu 56-årige handbollslegendaren.
En bedrift som blir än mer imponerande med tanke på att han drabbades av en stroke så sent som i oktober.
Fyra månader senare stod han alltså redo för ett Vasalopp.
– Jag har tränat lite för lite, det kan man lugnt säga. Sen var det inga förhållanden som passade mig direkt. Jag har kört lite ändå, varit ute och kört lite rullskidor men det har inte varit överdrivet mycket.
Hur känns det nu när du är i mål?
– Just nu är jag asglad över att jag har hittat en stol att sätta mig på ... jag är helt färdig!
Hur firar du det här?
– En öl får man väl fira med i alla fall!
Hur mår du nu efteråt med allt du varit med om?
– Det är lite små problem kvar efter det jag varit med om. Det är lite huvudvärk och jag är lite trött när jag gör för mycket. Jag har problem med vänsterhand också ... jag blev trött i vänsterhanden och sen började det vänstra benet att inte svara helt hundra heller.
Hur klarar du av vardagen?
– Jag måste lära mig vad jag kan göra och inte göra och hur mycket jag kan göra. Det är den viktiga delen att kunna se till att det inte blir för mycket ibland. Jag måste lära känna mina gränser.
Att ha tagit sig i mål på Vasaloppet, endast fyra månader efter att han drabbades av sin stroke är något som betyder mycket för handbollslegendaren.
– Jag är väldigt stolt över att jag har klarat av det här med tanke på allt som varit och så. Målet var att stå på startlinjen, det var inget måste för mig att komma runt. Men man är väl dum i huvudet ...
