Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

William håller sin guldvikt

64 år har gått sedan han tog Sveriges första individuella OS-guld i gymnastik. Och han minns fortfarande känslan när den svenska flaggan hissades. – Då var det så tjockt i halsen att det var omöjligt att sjunga med, säger William Thoresson, 84.

Vi träffas i Pjäshallen på Kviberg, där OS-entusiaster från en mängd länder samlats för att sälja, köpa och utbyta OS-relaterade prylar och minnen. Allt från böcker och affischer till pins och autografer ligger på borden.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

På plats är också en handfull svenska OS-hjältar. Gunnar Larsson (Dubbla OS-guld i simning 1974), Magnus Wislander (Tre raka OS-silver i handboll 92-00), Bernt Johansson (Cykelguld 1976) och Torbjörn Kornbakk (brons i brottning 1992) var på plats – precis William Thoresson.

Mannen som lyfte svensk gymnastik när han oväntat vann den ädlaste medaljen i

Helsingfors 1952.

– Men jag hade slipat på programmet säkert 200 gånger innan. När jag stod i båset och väntade på min tur så kände jag att jag var lite torr i halsen. Då drack jag ett halvt glas blåbärssoppa, minns William.

Han satte sitt fria program perfekt, fick 9,8 i betyg och slog de finska och ryska favoriterna. Sveriges första individuella guld i gymnastik var ett faktum. I en av de gamla OS-böckerna beskrivs han som en ”kallblodig elegant” men det vill han inte hålla med om.

– När jag klev upp på podiet innan tävlingen sprudlade det ända från fingrarna och upp i nacken. Det var väldigt känslomässigt, säger han.

Men att William behöll kylan under tävlingen råder inget tvekan om. han berättar hur han, mitt under programmet, sneglade upp mot den kvinnliga svenska gymnastiktruppen på läktaren – och blinkade med ena ögat.

– Är du klok eller? frågade de efteråt. Och det var jag kanske inte, men det skedde nästan omedvetet. Det bara föll sig så.

Thoresson växte upp i Majorna innan han som sexåring flyttade till huset som hans far byggde i Fräntorp. Där bor han kvar än i dag. Och formen är fortsatt mycket god för den vige 84-åringen.

– Jag kan inte klaga. Byxorna kommer på hur lätt som helst och jag håller väl ungefär samma vikt som jag gjorde närjag vann OS, 61 kilo.

Hur har du lyckats med det?

– Jag håller igång lite grann på gymmet. Och så gillar jag trädgårdsarbete väldigt mycket. Jag promenerar ibland och är väldigt mån om att hålla vikten, säger Thoresson, som arbetade som gymnastiklärare parallellt med sin elitkarriär.