När Maria Larsson korsar mållinjen på Slottsskogsvallen kommer tårarna. Hon har sprungit 3000 meter hinder på 9.39.36 och kvalat till VM. På läktaren sitter familj och vänner.
– Det har varit så otroligt tufft i så många år och flera gånger har jag undrat jag håller på med. Jag skulle kunna göra något helt annat och vara mycket lyckligare. Ändå har jag fortsatt och att då äntligen få till det på tävling. Det var så mycket mer än att bara kvala till VM. Det var slutet på en trasslig period och början på en väldigt mycket bättre period, säger hon.
Trasslet började sista året på gymnasiet. 2013 slog Maria Larsson svenskt juniorrekord som 19-åring. Nya mål sattes upp. Hon skulle bli ännu bättre. Pressen gjorde att hon började må dåligt psykiskt. Med tiden utvecklade hon en ätstörning.
– Jag är väldigt driven som person och jag tror att jag ville ännu mer efter det. Till en början går det väldigt bra, så är det med alla ätstörningar. Man gör otroligt bra resultat, man får positivt förstärkning och tänker att det man gör är rätt. Men till slut brister det, säger hon.
"Det har räddat min karriär"
Efter studenten åkte hon till USA för att studera fysiologi. Hon fortsatte tävla och träna i samma takt som innan – men kroppen var skör. Förkylningar och stressfrakturer kom i störde. Psykologer och psykiatriker på skolan insåg att något var fel.
– När de såg vad som hände drog de i bromsen och jag fick hjälp. Det är jag jättetacksam över. Det har räddat min karriär, säger hon.
I dag har hon tagit sig igenom och blivit frisk från ätstörningarna som var på väg att ruinera hennes elitkarriär. Men ärren av hennes psykiska ohälsa påverkade kroppen länge. Fram till den här sommaren har hon inte kunnat träna fullt i mer än sex veckor i följd på flera år.
– Jag är övertygad om att de sjukdomar och skador jag har haft har berott på att jag inte skötte mig. Det har tagit ett par år för mig att återhämta mig både fysiskt och psykiskt och bli frisk och stabil, säger hon.
– Det är tufft att man har fått gå den hårda vägen för att inse att man måste må bra för att prestera bra. Men jag är definitiv starkare nu än vad jag var då.
Stort problem
Ätstörningar inom idrotten har lyfts som ett problem med stort mörkertal tidigare. Emma Igelström, Jonathan Hedström och Kim Martin har alla vittnat om hur de drabbats under karriären. Maria Larsson har varit i mörkret och vänt – nu vill hon berätta om sina problem för att hjälpa och förebygga andras.
– Jag vet att det är många som inte vågar erkänna för sig själva. Jag vill vara ärlig och berätta om hur jag tog mig igenom det så att någon annan inte hamnar där jag hamnade. De senaste åren har det börjat pratas mer om det men inte tillräckligt överhuvudtaget. Att man får hjälp av psykolog ska vara som att gå till sjukgymnasten. Det är en pusselbit precis lika viktig som kroppen, säger hon.
Vill hjälpa andra
Det är två veckor kvar till VM i London. Maria Larsson har sin vana trogen tagit sig upp för Skatåsbacken för ett pass bland träd och motionärer. Solen skiner och om några veckor springer hon in på Olympiastadion i London inför 60 000 åskådare. Mycket är väldigt bra i livet. Mycket kan fortfarande bli bättre för de som hamnar i den psykologiska fälla hon tagit sig ur.
– Nu blir det så himla stort för att man lyfter det. Man kan föra in det som en punkt på förbundsmöten. Man kan ha föreläsningar om det som man har föreläsningar om skador. Man kan knyta psykologer till klubbarna, säger hon.
För egen del är första ronden vunnen. Kroppen är frisk igen. Med halverad träningsdos – från 13 till 7 mil i veckan – och australiensiska tränaresset Nick Bideaus som stöd har den här säsongen varit hennes bästa hittils.
– Vi började om från ruta ett. Det var som att jag började springa på nytt. Det var Maria 2.0, säger hon.
