June Pedersen lämnade Umeå 2008 efter tre guld och har sedan dess jagat något liknande i Piteå.
När laget förra omgången hade chansen att säkra guldet stod hon för en felpassning som ledde till Rosengårds avgörande mål.
Efter en vecka som hon beskriver som den värsta någonsin fick hon ändå det slut hon drömt om.
I 6–1-segern mot Växjö stod June Pedersen för fyra assist och vid slutsignalen rann tårarna långs kinderna.
- Hela resan jag varit på, det är helt sjukt. Det har varit en lång resa... Men vi är inte klara med resan, den har knappt börjat. Förhoppningsvis får vi med oss fler sponsorer nu, säger Pedersen som gläds extra åt att få spela i Champions League igen.
TT: Varför lyckas just Piteå?
- Vi har ingen superstjärna, vi har 21 stycken. Sedan har vi har en närhet till alla. Jag tror att alla känner sig delaktiga. Vi hade inte klarat oss utan alla som följt oss varje dag. Det är flera män som sitter på träningarna i med- och motgång och tycker att vi är bäst oavsett.
Tränaren Stellan Carlsson tror att Piteåveteranerna, som Pedersen och Lena Blomqvist med sina nio säsonger i klubben och Emelie Lövgren med sina elva, har haft en stor betydelse för framgången.
- Känslan för laget blir väldigt stark, vilket är bra. Men man vet också att en sådan här gång är det en tyngd på deras axlar att verkligen vilja få ut allting. Jag tror ändå att det är en del i det.
