Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Vad är det vi utanför Öisgården inte känner till?

Är det bara jag som går runt med känslan av att Öis kan ha slarvat bort det igen? Återigen skapar klubben oreda – i onödan.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag menar, hur många gånger har vi inte hört Sällskapet tala om allsvensk återkomst, sett dem rekrytera ny sportslig ledning, för att sedan göra halt och börja om igen.

Det är där vi står. Igen. Det ska rekryteras en ny sportchef, vilket är bra. Men tillfället är illa valt. Det får konsekvenser. Jag tror nämligen på kontinuitet. Och det är precis vad Öis inte får när de nu planerar att göra sig av med en tränarlösning som bevisligen fungerar.

LÄS MER: Förlänger inte med tränaren – trots toppstrid

Det är lätt att glömma. Och gapa efter mer. Sportsligt fungerar nämligen Öis i dag. Så har det inte alltid varit. Thomas Askebrand och hans team har inte skapat magi, men en tillräckligt stark grupp för att blanda sig i leken.

Man ska inte underskatta värdet av det. När de avgörande besluten fattades och en förlängning av Askebrands kontrakt sköts på framtiden rullade poängen in i regelbunden takt.

Sedan hände något.

Jag vet inte exakt vad det står i Thomas Askebrands uppdragsbeskrivning, men sannolikt inte mer än att leda klubbens herrseniorer mot de av styrelsen uppsatta målen, nämligen allsvenskan.

"Kan för mitt liv inte förstå varför det inte räcker"

Det är dit laget har varit på väg sedan Askebrand tog över i januari 2018.

Det är dit de fortfarande siktar och faktiskt kan nå. Sju poäng på tre matcher har väckt nytt hopp.

Jag kan för mitt liv inte begripa varför det inte räcker.

Vad är det Öis vill åt?

Vad är det vi utanför Öisgården inte känner till?

Ifrågasatta ledare leder till ifrågasatta metoder och sänder signaler av misstro.

Det avspeglar sig på spelares prestationer.

Utåt heter det att Öis fortfarande kan erbjuda den nuvarande huvudtränaren ett nytt avtal och att valet av sportchefen avgör.

Det kommer inte ske.

Ur den vetskapen ska kraft samlas nog för att avsluta en superetta som fortfarande kittlar.

För Öis är det med tolv poäng kvar att spela om sex poäng upp till serieledning och fyra till allsvensk kvalplats. Dessutom ska lagen framför möta varandra. Jönköping-Brage i omgång 28, Varberg-Mjällby i omgång 30.

Bollen är som ni förstår definitivt fortfarande rund.

2018 landade Öis fyra i tabellen, de tre lagen framför gick upp. 2019 kunde det vara Öis tur. Spelare värvades, profiler blev kvar. Sedan kom skadorna. De har del i utfallet.

Bosko Orovic kan vi tvista om efter säsongen

Jag tror att det hade gått ännu bättre om klubben slutit upp kring sin huvudtränare och teamet runt omkring. Nu gnisslar det för mycket.

Samtidigt är alla utbytbara. Det gäller även i föreningar.

Allt handlar om tillfälle och tajming. Den kunde ha varit bättre nu.

Öis leds av ordförande Joachim Nord, klubbchefen Niklas Allbäck och i viss mån styrelsens sportsligt ansvarige George Mourad. Han hade gärna velat bli sportchef, men bara på halvtid. Det var förstås otänkbart.

För Gais avgörs allt i sista omgången.

Det är sedan gammalt.

Och jag tror faktiskt att Grönsvart har chansen att klara sig i år igen.

Om inte annat tack vare försvarsspelet och en viss Henrique Moura, dessutom storspelar allt som oftast Marko Johansson i målet.

Efter säsongen kan vi tvista om det var rätt att skicka Bosko Orovic under säsongen.