Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
1/24

Utmaning att locka de unga till travbanan: "Skillnad mot förr"

En äldre herre jublar när hästarna passerar mållinjen, längre bort står en samling bekanta och skrattar åt vad som verkar vara en felsatsning. Aftonens första lopp är lagt till händelserna. Och allt är som vanligt på Åby Travbana. Vissa vinner - andra förlorar.

– Fasen vilken otur du har, skrockar en medelålders man till sin kompis, innan de med varsitt leende på läpparna tar sikte mot båset där tipsen lämnas in. 

Anette Hilmersson sitter bakom en av luckorna. Hon har arbetat med att ta emot spel på Åby i snart 20 år. 

– I kväll har vi haft ganska mycket att göra, i den kassan har det ju varit folk nästan hela tiden, säger hon och nickar mot kollegan som sitter en bit bort. 

Det finns höjdpunkter under året. Olympiatravet, Åbys Stora Pris och Grillnatta är några. Dagar då det är hektiskt för personalen på anläggningen där det ända sedan 1936 har travat hästar som ivrigt har påhejats av publik. Men det finns en vardag också - som över tid har förändrats ordentligt. 

– Det är stor skillnad mot när jag började. Då var det mycket mer folk här. Vi var mer än dubbelt så många kassor då, och vi hade att göra hela tiden. Nu är det annorlunda. Den äldre publiken försvinner efterhand och den yngre publiken kommer inte i den utsträckningen som vi önskar. Sedan har vi många trogna, som kommer hit och träffar sina spelkompisar och umgås, men det finns ingen riktig återväxt. 

"Aldrig locka så mycket folk igen" 

I en värld där allt fler väljer att lägga sina spel digitalt blir det svårare att locka publiken till arenan.

– Det tror jag är det stora skälet till tappet. Jag tror aldrig vi kommer kunna locka hit så mycket folk igen. 

Oliver Wong, 26, tillhör den där yngre generationen som Anette Hilmersson talar om. Tillsammans med sin arbetsgivare och några kunder är han på plats för att avnjuta en skaldjursbuffé och titta på trav. Genom restaurangens stora fönsterparti följer de kvällens alla lopp. Mellan tuggorna smiter han iväg för att lämna in ett eget spel. 

– Jag satsar bara på högoddsarna, de andra hästarna ger ju ingenting, säger han och skrattar. 

Det är blott andra gången han är på Åbys travbana. 
– Jag gillar verkligen stället. Atmosfären är väldigt trevlig, säger han och pekar ut över den för kvällen välfyllda restaurangen, där sorlet från gästerna då och då tystnar i takt med att spänningen stiger i loppen. 

Han fortsätter: 
– Min farfar var här mycket när han levde så det är kul att komma hit och se hur han hade det. 
En våning ned är det lugnt och stilla. På två stolar, med utsikt över travbanan, sitter Annsofi Johansson och Micael Kry, och spanar på hästarna som är ute och värmer upp inför de kommande loppen. 

"Närheten till hästarna är häftigt" 

– Det är djuren som jag tycker är roligast, sedan är det lite småroligt att spela. Inte för så mycket pengar utan för nöjets skull, säger Annsofi och fortsätter: 

– Trots att det är djur kan man ju läsa på hur mycket som helst, det tycker jag är fascinerande. Det är roligt att sitta här innan och kika lite hur hästarna springer, ibland har man ändrat sitt spel när man har sett hur hästarna springer på uppvärmningen. 
Att sitta i restaurangen är inget alternativ. Utan när loppen avgörs trotsar paret den kyliga aprilkvällen och tar sig till andra sidan glaset, ut till banan. 

– Närheten till hästarna är det som vi tycker är så häftigt. Men det är ju det som är så bra, att det finns något för alla här, de som vill sitta i restaurangen får den möjligheten, och de som bara vill ta en korv med bröd och dricka en lättöl och stå vid banan kan göra det, säger Micael. 

Det var just Åby som en gång i tiden väckte hans travintresse. 
– Min pappa var en ständig gäst här. Första gången jag kom hit var Olympiatravet 1983, efter det får jag nog säga att jag blev lite biten. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.