Jag började min söndag med ett besök på Valhalla IP. Allsvenska tvåan Vittsjö mot allsvenska trean Göteborg FC i en match som går att koka ned till kampen om andraplatsen bakom suveräna Rosengård – men som såklart också handlade om vilket lag som får följa skånskorna till nästa års Champions League.
Efter 2-0 med mersmak i första halvlek satt segern till slut onödigt långt inne för hemmalaget inför drygt 1 000 åskådare på Valhalla IP.
Tre saker oroade mig. Dels: Hur mår egentligen Elin Rubensson efter smällen som tvingade landslagsmittfältaren till byte i slutet av första halvlek. En försiktighetsåtgärd eller början på tuff rehabilitering efter huvudskada?
Det andra är hur beroende Göteborg är av just Rubensson. Med henne på planen: Lysande. Utan: Oroligt. Här finns att jobba på.
Var fanns bollkänslan från domaren?
Det tredje och sista var den utvisning domaren Sara Persson utdelade till Göteborgs lagkapten Beata Kollmats på tilläggstid. Kollmats, som nyss varnats för tufft spel, skulle i matchens slutskede kasta att inkast, men varnades för att ha ha tagit för lång tid på sig. Nytt gult kort och utvisning som följd.
Min fråga: Var fanns bollkänslan? En tydlig tillsägelse och krav på kast från rätt position hade varit att föredra. Nu finns det risk att bedömningen påverkar slutstriden av damallsvenskan på onödigt sätt. Kollmats saknas därmed borta mot Piteå i en backlinje som redan är stukad av skador.
Vad gäller herrallsvenskan och insatserna av Göteborgs två representanter är konstaterandet efter ytterligare ett 0-0-derby i Göteborg den här veckan att säsongen i princip är över.
Åtminstone vad gäller tabellmässig nerv.
Det som var tjo och tjim (framför allt genom Hosam Aiesh, Daleho Irandust och Giorgi Kharaishvil) i första halvlek blev efter paus en rätt låst och lam tillställning. Var fanns lösningarna på Häckens låga försvar? Var var de offensiva intentionerna från Häcken?
Emil Holm imponerade för IFK Göteborg
Den allsvenska tabell som fram till för en vecka sedan innehöll viss göteborgsk nerv blir dessvärre en avslutning av mellanmjölkskaraktär. Inga Europaplatser att spela för, ingen nerv nedåt. Istället kan och bör fokus redan nu läggas på framtiden, som först och främst innehåller 2020.
Vilka spelare går att lyfta redan nu? Vilka bör ha speltid? Eftersom både Andreas Alm och Poya Asbaghi lär var huvudansvariga även nästa år är det frågor som kan besvaras på direkten.
En som definitivt stärkte sina aktier att tillhöra en allsvensk startelva 2020 var Blåvitts Emil Holm. Hans älgakliv, iskyla, duellspel och positionstrygghet var häftig att se.
Här har IFK en ny högerback av mycket god klass i vardande.
Det som avgjorde derbyt var också ett antal domslut. Skulle Kristoper Da Graca ha målchansutvisats i första halvlek efter situationen med Daleho Irandust? Skulle Hosam Aiesh haft straff när hans skott tog på Rasmus Lindgrens arm och skulle Lasse Vibe haft straff när Adam Andersson stod i vägen?
De frågorna stack ut i ett annat ganska sömnigt derby.
Plus:
Göteborg FC har nu allt i egna händer och ett ganska behagligt spelschema. Piteå, Växjö och Limhamn Bunkeflo. Det bör räcka till en andraplats.
Minus:
Alla vill se mål. På två Göteborgsderby – Gais-Öis och IFK Göteborg-Häcken – är utfallet magert. 180 minuters fotboll och noll mål. En del av spelet, men också en smula trist. Nya tag 2020, även där.
