Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Blågult har drömläge i mästerskapet som är helt upp och ner", skriver GP:s Philip Trollér inför mellanrundan i Malmö. Bild: Bildbyrån

Philip Trollér: Trots nollan – ett svenskt drömläge

Favoriternas fall – och ett nytt upplägg. Det ger Sverige medaljhopp – trots att laget kommer till mellanrundan med noll i poängkolumnen.
Blågult har drömläge i mästerskapet som är helt upp och ner.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det målades upp som tidernas häftigaste och svåraste mellanrunda. Med världsmästaren Danmark, giganten Frankrike, VM-finalisten Norge och värdnationen Sverige på samma sida av slutspelsträdet var det upplagt för något utöver det vanliga i Malmö.

Ett rafflande drama var att vänta men också hinder som för blågul del såg ut att bli minst sagt svåra att sig förbi – även om Sverige skulle lyckas ta sig dit med två poäng från det första gruppspelet.

Verkligheten blev dock en helt annan.

Något alldeles extra, absolut, men på ett annat vis.

När Sverige kastar igång mellanrundan på fredag gör de det utan en enda poäng i bagaget. De kliver in i en grupp som förvisso innehåller Norge, men varken Danmark eller Frankrike.

Det mesta blev alltså helt tvärtemot vad ”alla” hade trott.

De regerande världsmästarna var ute ur EM innan de ens hann spela sin sista match. Stormakten Frankrike som har gäckat Sverige många gånger genom åren var håglöst och försvann redan innan den sista omgången av första gruppspelet.

Två av de största skrällarna i handbollshistorien någonsin.

I samma mästerskap.

Ett tecken på att den som var bekymrad över att utökningen av EM från 16 till 24 lag skulle innebära ett kvalitetstapp kan sluta oroa sig? Svaret blir nog ja på den frågan. Europeisk handboll slår allt bredare och allt fler kan vara med och tampas – vilket är fantastiskt roligt.

Turneringen har hittills bjudit på stor underhållning och många bra matcher, och det är få lag som har fallit ur ramen. Det är också det nya upplägget som lägger grunden för att Sverige faktiskt kliver in i den här mellanrundan med både hopp och goda chanser att fortfarande nå långt – trots att vi är nollade. Något som tidigare närmast varit en omöjlighet.

Vid senaste EM i Kroatien tog sig tre lag vidare från var och en av de fyra fyralagsgrupperna i första rundan. Det innebar, precis som många gånger tidigare i EM-sammanhang, inte sällan två lag i varje grupp i mellanrundan kom dit med fyra poäng samtidigt som två lag stod tomhänta.

Det dödade mycket spänning på förhand då nollpoängarna i mellanrundan i princip var utslagna innan den fasen av mästerskapet ens hade inletts. Nu när det inte längre går att skaffa sig ett försprång som är större än två poäng, då bara två lag avancerar från varje grupp, har helt plötsligt fler lag mer att spela för längre in i turneringen. En lyckad förändring – som jag verkligen gillar. Lägg där till att det numera är fyra i stället för tre matcher i mellanrundan och vi kan konstatera att fler chanser ges och att precis allt fortfarande kan hända.

I synnerhet nu.

För även om samtliga motståndare som väntar för Sverige på olika vis har imponerat samtidigt som det blågula spelet har hackat en del (åtminstone offensivt) så måste oddsen för framgång betraktas som gynnsamma för Kristjan Andréssons manskap.

Ungern, Slovenien, Island, Portugal och Norge. Det är svårt. Men det är inte Danmark, med skyhög kapacitet, eller Frankrike med oändligt med rutin från stora slutspelsmatcher. Med danskarna borta blir det också en strålande möjlighet för svensk del att totaldominera på läktaren (om inte danskarna har köpt upp alla biljetter ...) även i Malmö. Den biten ska inte underskattas.

Med publikstödet i ryggen och ett lag som bör ha en växel till att lägga i skulle jag vilja påstå att Sverige har lite av ett drömläge. Dessutom smyger de lite i skymundan. Det om något brukar väl passa svenska landslag.

Nyckeln blir första matchen. Portugal på fredag.

Vinst där och jag tror att det finns alla möjligheter att trumma på, nå topp två och därmed sno åt sig en semifinalplats i Stockholm.

Det kommer såklart krävas en otroligt stark insats över fyra matcher och sannolikt måste det här landslaget, utan Albin Lagergren och kanske också Jesper Nielsen, överträffa sig själva.

Men det kunde ha sett mycket värre ut.

Och med den vetskapen och förutsättningarna som finns är vägen mot medalj verkligen öppen.

Plus:

Tre fullsatta Scandinavium. Nu fortsätter publikfesten i Malmö. Det gläder mig att se hur den svenska handbollspubliken sluter upp.

Minus:

Rent sportsligt skönt att Danmark fick tacka för sig. Men för publikuppslutningen hade det varit bra om de tagit sig vidare.