Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Charlotte Kalla slogs in i det sista om en efterlängtad pallplats i Holmenkollen. Till slut blev det en fjärdeplats – men däremot en ärofylld utmärkelse vid målgång.

Tröstpris till Kalla efter snöplig fjärdeplats

En efterlängtad pallplats såg ut att vara inom räckhåll. Men man ska aldrig räkna bort, eller väcka, den Bjørgen som sover. Likväl kunde inte Charlotte Kalla fått ett finare tröstpris efter snöplig fjärdeplats.

Den norska Holmenkollenmedaljen har sedan 1895 delats ut till skidåkare som gjort en särskild insats för skidåkningen.

När Charlotte Kalla fick ta emot den efter söndagens tremil i "skidåkningens Mecka" så blev hon första svensk sedan Gunde Svan (1985) att få ta emot priset. Och blott den andra svenska kvinnan sedan Toini Gustafsson (1967).

- Det var en stor överraskning och framförallt en stor ära att få ta emot det. Det betyder jättemycket i och med att det är en sådan historik bakom. Att få ta emot det som svensk i Norge, säger Charlotte Kalla.

TT: Hur mycket betyder den här medaljen om man jämför med alla andra sorts medaljer från mästerskap?

- När jag fick höra motiveringen, att det ska vara en skidåkare som hållit hög klass i många år och är en bra förebild, så är det något jag blir jätteglad och stolt över. Att bara bli omnämnd i det sammanhanget. Det är inte så många andra som har fått ta emot det.

Drottningen av Oslo

Länge såg det ut som att Kalla skulle få med sig mer än en medalj från damernas tremil i Holmenkollen i Oslo.

Tidigt drog hon, tillsammans med Jessica Diggins, USA, och Ragnhild Haga, Norge, i från övriga fältet.

Tremilen i Pyeongchang tidigare blev inte avslutningen på OS som Charlotte Kalla hade hoppats på. Då var skidorna långt ifrån optimala. Nu var de desto bättre – och Tärendöåkarens åkning med det.

Skidorna var till och med så pass bra att 30-åriga Kalla valde att köra på samma par, hela vägen in i mål, precis som både Diggins och Haga. Ett beslut som dock kanske var ödesdigert.

Detta då en viss Marit Bjørgen, i takt med att kilometerna mot mål började bli färre, sakta men säkert knappade in på Kalla och gänget tillsammans med Astrid Uhrenholdt Jacobsen – båda med ett skidbyte i ryggen.

Med drygt fem kilometer kvar var det bara 15 sekunder som skiljde. In mot stadion var även de sekunderna inplockade.

Och i mål hade 37-åriga Bjørgen, mot alla odds, defilerat in som etta för sjunde gången efter tre avverkade världscupsmil i Holmenkollen, fler gånger än någon annan skidåkare.

Hon hade därmed också lyckats bibehålla den decennielånga norska dominansen i Oslo, där det varit norskt i topp i tremil sedan Valentina Sjevtjenko vann 2008.

Ångrar inte skidbeslutet

Samma år kom Charlotte Kalla tvåa. Men hon får fortsatt vänta på sin andra pallplats i Holmenkollen efter att ha sett sig slagen av både Diggins (tvåa) och Haga (trea, en tiondel före Kalla) på upploppet.

- Jag hade en bra känsla i kroppen. Det kändes som att jag kunde hålla ihop tekniken. Men när jag blev stum så stumnade jag rejält. Jag kunde inte svara när Bjørgen kom mot slutet och även när "Jessie" och Ragnhild utmanade och gick om, säger den svenska stjärnan.

Ett skidbyte fanns heller inte på kartan.

- De var väldigt bra. Därför kändes det inte som något alternativ.

TT: Det var inget du ångrade med tanke på att Bjørgen kunde gå om på slutvarvet?

- Nej, det var det inte.

Ebba Andersson blev näst bästa svenska på en tionde plats i sin första Holmenkollentremil. Ida Ingemarsdotter slutade elva.