Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Mattias Johansson, spelande tränare i Frillesås bandy. Bild: KENTA JÖNSSON
Mattias Johansson, spelande tränare i Frillesås bandy. Bild: KENTA JÖNSSON

Tränarens optimism – trots storstryk i premiären

Hemmabanan saknar is. Träningsanläggningen är trasig. Premiären ställdes in. Och den långa bussresan till Stockholm slutade med storstryk, 14–3.
– Det är kontrasterna som gör livet värt att leva, säger Frillesås spelande tränare Mattias Johansson.

Bussresan till Stockholm inleddes klockan fyra på lördagsmorgonen. Och i stort sett alla som klev på den där bussen visste hur det skulle sluta: Med en klar förlust.

Så blev det också. Hårdsatsande AIK körde över ett Frillesås som i dagsläget saknar både hemmaplan och träningsmöjligheter.

– Isen på Sjöaremossen blir ju rekord-sen i år och dessutom har det krånglat i Ale Arena, där vi har haft våra träningspass. Så de senaste två veckorna har vi varit på en hockeyrink. Det är lite som att träna futsal för ett allsvenskt lag i fotboll. Men det är klart, vi kan skylla på hur mycket som helst men när vi möter ett så bra lag som AIK så är det klart att det är skillnad. Det blir nästan orimliga skillnader, många i AIK är ju heltidsproffs vilket egentligen ingen annan bandyklubb kan erbjuda. I stort alla i deras startelva har spelat eller spelar i landslaget, säger Mattias Johansson.

Slutsiffrorna skrevs till 14–3. Sedan var det bara att sätta sig på bussen igen. Johansson räknade med att komma hem framåt 22.30-tiden. Men såg ändå ingen anledning att klaga på sakernas tillstånd.

– Man kan ju inte gräva ner sig. Vi är jävligt glada och ödmjuka inför att vi får spela, att säsongen har dragit igång. Man får se det så.

Hur håller ni humöret upp en sån här dag, och utan riktiga träningsmöjligheter?

– Man kan ju undra ibland. Samtidigt så är ju alternativet att sitta hemma. Det är såklart kul att vara hemma med familjen också, men i rådande läge får vi ju faktiskt komma ut och göra något vi tycker är jäkligt kul. Förlusterna känns ju, men det blir ännu skönare att vinna om man har åkt på några torsk innan. Så de ljusglimtarna överväger att vi sitter hela dagen i buss, förlorar och åker hem och deppar. Det är kontrasterna som gör livet värt att leva.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.