Nederländerna har höga tankar om sig själv, har alltid haft och ska förstås ha. Problemet är att det ibland ställer till det för dem själva.
Jag gillar att använda historien som stöd – och här går det alltid att välja den fakta som passar ens egen tes bäst – och den visar på tre nederländska VM-finaler och tre förluster.
Kanske går det inte att hävda att nederländarna var favoriter mot Spanien i Sydafrika 2010, möjligen inte mot Västtyskland 1974 heller, men sannolikt 1978 mot Argentina och definitivt mot Tjeckien på söndagskvällen. Varje gång har det slutat med förlust, trots välfungerande spelartrupper.
Den här åttondelsfinalen var en match som skulle vinnas, ett steg på vägen till en första seniortitel sedan den magiska landslagsupplagan från 1988, turneringen Ruud Gullit och Marco van Basten dominerade och tog hem.
LÄS MER:Tjeckien skrällde – möter Danmark i kvarten
Tjeckien vände och vann i EM 2004
En junidag 2004 var jag en av nästan 30 000 som satt på en läktare i portugisiska Aveiro och följde vad som fortfarande omnämns som en av EM-historiens allra främsta matcher, gruppspelskaramellen mellan Pavel Nedveds Tjeckien och Clarence Seedorfs Nederländerna.
Jag kommer aldrig glömma de orange publikhav som fyllde delar av Ullevis läktare under EM 1992. Det här var något helt annat, något mycket mäktigare, avsevärt mer orange. Här fanns en sådan tro, kvalitet och vinnarkultur att segern mer eller mindre togs för given.
Självfallet vände Tjeckien ett tidigt 0-2-underläge till 3-2-seger, där de kunde luta sig mot ett superanfall med Milan Baros och Jan Koller.
I den här turneringen har Frank de Boer lutat sig mot ett av Europafotollens mest talangfulla landslag. Han har fått kritik för laguttagningar (det får alla förbundskaptener för Oranje) och kommer sågas längs fotknölarna efter den tafatta coachningen i Budapest.
Mycket av ansvaret landar dock på spelarna.
Kom de Jong och Depay ens upp i 50 procent?
Memphis Depay? Frenkie de Jong? Giorgina Wijnaldum? Kom de ens upp i 50 procent av sin förmåga? Och hur tänkte Matthijs de Ligt – för tänkte gjorde han – när han tog bollen med handen som sisteman och blev utvisad i 55:e minuten?
Min turneringsanalys fungerar fortfarande: För att gå långt i mästerskap räcker det inte att vara bäst i ett gruppspel, som lag måste du kunna hantera mer fysiska motståndare, vinna fler dueller och prestera på toppen av din egen förmåga. Annars åker du ut.
Tjeckien ingår i samma kategori som Sverige. Inte någon av huvudfavoriterna, men jäkligt tuffa att besegra. Hittils har bara England lyckats. Och har man en av hela turneringens hetaste forwards, Patrik Schick, i nuvarande målform skapar det en enorm trygghet. Har man dessutom en mittback som hela tiden står rätt och vinner allt i luften, som i fallet med Tomas Kalas, har du ytterligare ett kort att spela ut.
När Sverige har Emil Forsberg och Dejan Kulusevski ståtar Tjeckien med Tomas Holes. Mot Nederländerna blev han Tjeckiens stora matchhjälte med både mål och assist.
Lagen på Sveriges halva börjar få vittring
2004 var Tjeckien hela EM:s bästa lag. Ändå vann Grekland turneringen. 1996 nådde nationen final, mötte Tyskland på Wembley och hade länge ledningen med 1-0.
Det finns något med tjeckisk landslagsfotboll som är väldigt tilltalande. Det hårda jobbet, de härliga kombinationerna, den fina tekniken och de utpräglade avslutarna.
Trots det är Janne Andersson att gratulera.
För mig är Tjeckien en enklare motståndare än Nederländerna i en eventuell semifinal.
Problemet för Nederländerna var att de glömde sätta fart på anfallsspelet och lät två knattar (Malen och Depay) hantera boxen på egen hand.
Jag återkommer till Wijnaldum.
Var han ens med i den här matchen?
Nu väntar Danmark för Tjeckien i Baku. Här är Danmark favorit. Och som vi redan har konstaterat: Samtliga lag på Sveriges halva börjar få vittring på något riktigt stort i den här turneringen – och då talar jag om en finalplats.
